Igårkväll såg jag och en vän filmen Gainsbourg (Vie héroïque) på SF. Den första timmen var riktigt sevärd, med efter det blev womanizern Serge en tämligen tråkig cigarettstinn musikermartyr som jag bara ville ge en hastig bitchslap så att han ryckte upp sig. Vad mer kunde han begära än en stunds dekadens med en gudavacker Brigitte Bardot? Jag hade inte begärt mer i hela livet om jag fått den chansen, med tanke på den kvinnans faktiskt obeskrivbara skönhet. Jag tyckte om Serges alterego som var gestaltad i form av en animerad figur som dök upp då och då, som dirigerade Serges värld en smula. Som svassade runt honom i en vals med en av alla vackra kvinnor, som fick honom att inse vid en av hans tidiga romanser att you've gotta sacrifice some to get some. Man kan inte få allt. Vissa saker måste lämnas därhän om nya ska få plats. En annan animerad figur som dök upp var den fyrbenta och fyrarmade abnorma juden som sprattlade runt på sina små ben och låg bredvid Serge i hans säng när han sov, vakade över honom. En kvinna Serge lindade kring sitt finger var en engelska med de längsta, smalaste ben man kan tänka sig. Jag gillade inte henne alls, hon blev liksom Serge efterhand en trist, intetsägande karaktär som inte tillförde något, varken djup eller humor, till filmen. Vid Lundaloppet förra helgen fann min handledare från praktikskolan ett mynt på marken. Jag fick i uppdrag att finna dess ursprung men har ännu inte lyckats. Handledaren trodde det kunde vara ett indonesiskt rupiah. Jag väljer att tro det tills motsatsen bevisas. Oförklarliga saker händer om ögonen är tillräckligt öppna.
What's the fuss, Serge?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar