Konturer

Det var en tid, då konturerna i mitt liv endast var suddiga och jag inte såg när glädje mötte glädje eller vind mötte vind. Den tiden var lika konturlös som minnena av den. Dagar flöt ihop med obetändiga tankar som enda röd tråd. Inget verkade bestående, inget verkade verkligt. Det var, för att citera Don Draper, en tid då "jag endast skrapade mitt liv på ytan och aldrig nådde ända in". Som att se på sitt liv uppifrån, men ändå inte veta hur man skulle styra trådarna för att det skulle bli rätt.

När konturerna blir tydligare, blir också alla sinnen skarpare. Det liksom känns att leva. Vinden känns. Blodet känns. Det är ett annat sätt att leva, och det är det enda sättet att leva om man vill ha ett gott liv. Det finns nu inget alternativ.

Idag är molnen tydliga och tjocka och tunga. Fiskmåsarnas siluetter är tryggt projicerade mot skyn. Det finns en stringent tanke som säger att allting blir som det är menat att bli.

Hav

Idag är en blå himmel förgrund till mina raska steg.

Längtar efter långledighet, när man kan läsa flera timmar i sträck i solen utan att behöva bry sig om något annat, förutom vad man ska äta till kvällsmat. När ens tankar liksom får chans att växa vidare, mot en djupare förståelse av sig själv och sin omvärld. Utan avbrott för tidpassning och jobbirritationer.

Längtar efter att få åka iväg till nya breddgrader och igen känna äventyrsådran pumpa nytt friskt blod.

Längtar, men samtidigt är nu här. Ibland är det svårt att ta in ens omgivning när det bara uppenbaras för en att det är precis detta man drömt om, i en annan tid. Och nu är det här. Mitt framför mina ögon. Jag andas in det. Här är det. Havet.

Rosé & vänner

En känslosam vecka.

Fina farmor vilar nu i frid vid farfar. Det kändes värdigt och vackert.

I skolan är det fortsatt kaos blandat med harmoni. Bara att acceptera. Ibland går det bra, ibland dåligt. Överlag är det ett bra arbete att gå till fem dagar i veckan.

Mina up's har i vanlig ordning bestått av att träffa familjen, fina vänner och fina A. Jag har så många fantastiska människor omkring mig. Jag önskar att ni känner min kärlek. Ni är liksom mitt liv, på många sätt. Mina stöttepelare, mina bollplank, mina speglar, mina humoristiska och smarta vänner. Det är lätt att svalla över av tacksamhet när man verkligen, verkligen, tänker efter på vad man har. Det är okej att svalla.

1 maj

Idag är en röd dag. Det är idag socialdemokratins väljare paraderar ut på gator och torg för att proklamera sin politiska tro.

Jag ska vara ärlig och säga att jag vacklar. I min värld finns gemensamma skyldigheter mot vårt samhälle och de människor som delar vårt samhälle. Ett exempel är att jag som individ tar ansvar för att inte smutsa ner gator och torg, att jag betalar mina räkningar och att jag använder min rösträtt. Rättigheterna följer först om man har tagit sig an skyldigheterna.

Individen, människan av blod och kött, har i dess rena tillstånd, all makt att påverka sitt liv. Igen, igen, igen. Det är en ständigt pågående process som avslutas första när vi dör. Därför är individen den som bär ansvaret för sina egna handlingar och sitt eget liv. Ett tryggt land innebär dock gemensamma satsningar på skola, vård, omsorg och det krävs det gemensamma skatter för. Jag tror inte på privata skolor, men däremot verkar den privata sjukvården fungera bra. Kunskap och ekonomiska förutsättningar finns för dessa verksamheter.

Jag tror att individen behöver känna sig motiverad av en högre instans i samhället för att hon ska ta sig an de skyldigheter hon krävs på. Hon vet att hon måste söka jobb och arbeta för att få ihop sin lön, för annars blir konsekvenserna att hon inte får några pengar alls.

Men hon behöver också få känna sitt värde genom sitt arbete och bli avlönad på ett värdigt vis, sett till arbetsinsats. Som det ser ut idag krävs en otrolig inre motivation för att jag som lärare ska göra ett riktigt bra jobb, för min lön än nog den faktor som motiverar mig minst av allt. Alla har inte denna inre motivator och behöver därför motivation utifrån till att anstränga sig.

Jag vacklar och jag vet att det är ett positivt tecken, för det betyder att jag ser på mig själv som förändringsbar och som en tänkande individ.