Morgonen idag vid mitt kära föräldrahem var helt fantastisk. Vaknade av mig själv tidigt och gick en promenad med hunden. Daggen gnistrade fortfarande i gräset, maskrosorna blommade i överflöd på åkrarna, korna betade lugnt i flocken och solen lyste klart. Tystnaden som är så påtaglig om vintern här, hade nu brutits av fågelkvitter av alla dess slag. Det kändes verkligen som att morning had broken - en purfärsk dag grydde, pånyttfödd efter nattens mörker och vila. Hade en lång frukost på altanen, läste lokaltidningen och smålog lite åt vissa typiskt lokala artiklar och insåg att staden aldrig kan ge samma känsla av pånyttfödelse som landet kan, då naturen ofta är sorgligt frånvarande i stadsbruset.
Dagen kommer att spenderas på ett bröllop - min älskade kusin gifter sig med sin älskade karl. Jag och lillasystern till bruden pratade igår om vår släktliga förmåga att böla väldigt mycket och väldigt intensivt vid högtidliga tillfällen. Vi kunde knappt hålla tårarna borta då vi pratade om hur olika våra liv blivit, vad mycket som hänt på de 10 år som gått sedan vi tre gick skilda vägar. Jag vet dock att dessa två kusiner kommer vara med mig i hela mitt liv på ett eller annat sätt. Vi har vuxit upp tillsammans och känner nog något slags blodsband till varandra. Och idag ska den äldsta av oss alltså ingå äktenskap.
Jag kommer att gråta vackertårar ungefär hela tiden, och jag är så glad för deras skull. Det är vackert och jag tycker att det får lov att kallas magnifikt, storslaget och gudomligt, för det är ren kärlek och det är lycka. Jag önskar att de får leva ett långt liv tillsammans med glöd, passion, kärlek, harmoni och skratt som bränsle!
...that I put down into words,
how wonderful life is,
while you're in the world"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar