Idag har jag möblerat om i min lägenhet. Märkligt vilken skillnad i sinnesstämning det kan bli i ett rum bara med hjälp av lite omstrukturering. Lite ordnande av böcker, lite utbytande av brända värmeljus. När jag skulle ställa in ett bord i förrådet, hände en repris från ett par år sedan - en bordsskiva föll ner över min högerfot och träffade rakt över den från en ganska hög höjd med en rejäl kraft. Ovansidan av foten är nu svullen, gör ont, dunkar, börjar bli blå. Jag får vara rädd om den i ett par dagar så att den kan läka i lugn och ro. Stackars foten.
Jag vet att det är lite pretentiöst, men jag kan bli så berörd av vissa låttexter, över vissa meningar i romaner, eller i lyrik, att det nästan är löjligt. Kan hänga upp mig på formuleringar som träffar rakt in i hjärtat. Dagens textrader som får tjäna som själslig lisa är följande från låten I am not a robot av Marina and the Diamonds:
"But you're so magnetic, you pic up all the pins
Never committing to anything
You don't pick up the phone when it ring, ring, rings
Don't be so pathetic, just open up and sing"
Vilket underbart fenomen det är; att lära sig, att känna, att glädjas åt bokstäver. Som bildar ord, meningar. Som får ett eget liv, som skapar ens egna liv. Eller som åtminstone skapar något att förhålla sig till. Att läsa orden, att välja vilka ord man vill läsa, eller lyssna på, och sedan göra dem till sina. Att tolka dem som man vill. Och att läsa om, och om, och om igen.
Nästa bok på on hold-hyllan är Miljöfilosofi. Funderar på att lägga till en som jag kan lära mig lite indonesiska eller balinesiska utifrån, inför resan.
Så låt det regna, låt molnen tömma alla sina tårar och bli renad, så att himlen kan få träda fram och utgöra det oändliga tak som finns ovan oss! Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar