Är hemkommen efter en ljuvlig helg i Aten. Lägenheten vi bodde i var riktigt fräsch och den privata poolen utanför nyttjades till fullo i kombination med solstolar och chillavdelning på terassen. 20-25 graders värme och klarblå himmel alla dagar fick huden att anta en lätt solbrun nyans. Igårkväll kändes den fortfarande solvarm efter en löprunda i Västra hamnen. Solen mötte mig även här och jag slogs som så många gånger förr av den häpnadsväckande utsikten mot bron och Danmark. Från en solnedgång till en annan, med andra ord.
För det spelar ingen roll egentligen vart jag är i världen, så länge jag känner styrkan inombords sprida sig. Ja, det är så att pengar och materiella ting kanske underlättar ens vardag något. Får måndagskvällen att glänsa lite mer, utåt sett. Men pengar kan, klichéartat som det är, aldrig köpa den inre värme och kraft som jag kan känna oberoende av vad som händer i den yttre världen.
Självklart är det så att mitt liv inte vore något utan de människor jag älskar. Och givetvis måste jag drömma, fokusera, planera, ha mål i livet för att livet ska bli som jag vill. Men utan medvetenheten om nuet, utan att ta till vara på ögonblickets möjligheter i varje given stund, är jag förlorad.
Jag tror på den andliga delen inom mig och i världen, som säger att allting alltid är förgängligt och föränderligt. Ur detta faktum sipprar en enorm frihet fram, som säger att jag alltid kan göra vad jag vill, när jag vill. Den kraften spränger sönder yttre kontroller, gränser och själsliga begränsningar och skulle kunna göra underverk mer ofta än vad som händer i nuläget.
I de sista scenerna i filmen A single man (Tom Ford) viskar huvudkaraktären George, spelad av en mycket attraktiv Colin Firth, fram några ord som sköts in i mitt hjärta och som berörde mig otroligt mycket. Man ska ha sett filmen för att förstå sammanhanget, men orden ljöd som följer:
"A few times in my life I've had moments of absolute clarity, when for a few brief seconds the silence drowns out the noice and I can feel, rather than think, and things seem so sharp and the world seems so fresh. I can never make these moments last. I cling to them, but like everything, they fade. I have lived my life on these moments. They pull me back to the present, and I realize that everything is exactly the way it was meant to be."
Och det sammanfattar ungefär allt jag någonsin tänkt och känt, allt det jag vill att livet ska handla om. Att finna stillheten i ögonblick som berör. Att se saker och ting precis för vad de är i stunden och inte tolka in onödigt mycket annat tankegods i situationen. Att inse att att är förgängligt.
Allt. Precis allt.
Man kan aldrig äga någonting, varken en person eller ett ting, eftersom allting har precis samma frihet som jag har. Och i det finns en otrolig kraft som driver mig till att förstå världen och människorna i den, att komma dem nära och att älska det liv jag har valt att leva. Den kraften kommer också hjälpa mig att finna än mer ro i sinnet då jag hittar fler och fler sammanhang som jag vill ingå i, som får mig att växa. Det betyder att jag kommer behöva välja bort andra sammanhang som inte kan hjälpa mig i stunden. Det finns inget ont i det, även om förändringar till viss del ofta skapar en viss själslig smärta eller förvirring åtminstone.
Med dessa ord beger jag mig ut i Malmökvällen för att springa Vårruset tillsammans med andra hurtfriska kvinnor. Leve rörelser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar