Vad håller vi på med? Jag blir livrädd när jag ser världen, när jag ser allt våld, alla förstörelser, all svält, all miljöförstöring. Rädd för livet.
Jaja, lugn nu Dalai Lama, Mahatma Gandhi, Moder Theresa, Nelson Mandela, Martin Luther King a.k.a Fröken Rädda världen, tänker du.
Så vad, jag undrar verkligen vad, ska jag göra då? Stå på mina starka ben och betrakta hur allt barkar åt fanders och åt skärselden och helvetesgapet och tänka att det inte är min business? Det skulle jag kunna göra i resten av mitt liv. Jag kan välja att se bortom våldet, bortom inskränktheten och hämnderna, bortom oförnuftet och de oupplysta individer som tillsammans skapar lidande för andra människor. Välja att inte bry mig om de perspektiven, mer se på min egna tillvaro i mitt land. Mest bry mig om mina problem, hur små de än må vara.
Men det fungerar inte så. Det fungerar bara inte för mig. För det föder en självupptagenhet och ur den växer ingenting som är gott, kreativt eller sympatiskt. Det förminskar mitt liv och världen till en liten låda som är så trång och snäv att jag får panik. Jag måste få bry mig om, välja sida, agera, hjälpa. På ett eller annat sätt. Komma ut ur mitt eget sinne och ge till andra, bidra, finnas till.
Förgänglighet och helhet är ledord för någon slags röd tråd som är nödvändig att ha när kaoset infinner sig. Lyfter blicken och ser allt det jag inte ser när jag tror att jag har räknat ut allt på förhand. När jag tror att 1+1 alltid är lika med 2.
söndag, maj 30, 2010
fredag, maj 28, 2010
Galileo Figaro
FLOWETs ABC:
A. Man har det, man äger det en stund, man vet varifrån det kommer men aldrig hur det kommer att sluta.
B. Flowet föder nytt flow. I trafikkorsningen, i själen, i spinningsalen.
C. Man bli hög på allt. Även på regn och motvind och för liten skramlig cykel när man är på väg till sushi och midnattsdopp och fest med härliga vänner.
Amore, liv!
A. Man har det, man äger det en stund, man vet varifrån det kommer men aldrig hur det kommer att sluta.
B. Flowet föder nytt flow. I trafikkorsningen, i själen, i spinningsalen.
C. Man bli hög på allt. Även på regn och motvind och för liten skramlig cykel när man är på väg till sushi och midnattsdopp och fest med härliga vänner.
Amore, liv!
torsdag, maj 27, 2010
Vattenpass
En av side-kickarna är balansen.
Underbar när den bara vippar lite, när man genom en liten vink, ett litet handslag, ett par ord kan hålla sig i mitten av luftrummet.
Svår som skärselden när den hamnat allt för långt åt något håll. Att inte tvärvända för att hamna helt snett åt andra hållet, men inte heller fastna i någon av ändarna.
Vissna morgnar är det som att balansen är ur spel, det finns inte ens någon bräda att ställa sig på och försöka hålla sig på banan. Då är det bara att gå ut på asfalten och sätta dagen inom parenteser.
Och vissa dagar är flowet med en, som hjälper en att hålla sig mjuk och smidig som honung, som yoga, som varma kroppar - i mitten av allt fast ändå alltid med en möjlighet att flyta åt ett eller annat håll när det är dags.
Jag saknar skrivandet som uttrycksmedel. Ord som stängs inne för länge blir till slut förminskade, ovärdiga, betydelselösa i sitt inkapslade virrvarr. De förlorar sin betydelse, för de får inte chans att användas, inte chans att bli till något mer än sin blotta existens.
Jag saknar hästarna. Friluften, svetten, kraften, smutsen under naglarna.
Jag saknar pianot. Fingrarnas skapande, tonerna som stegrar och vilar, som lyder min vilja och som är känsliga för avbrott.
Från höger till vänster idag på nolltid. Enkelt när man vet varifrån vinden blåser.
The best days are not planned. Så är det bara.
Imorgon står dock uppsatsinlämning och midnattsdopp på schemat. Det är bra saker att ha planerat.
Underbar när den bara vippar lite, när man genom en liten vink, ett litet handslag, ett par ord kan hålla sig i mitten av luftrummet.
Svår som skärselden när den hamnat allt för långt åt något håll. Att inte tvärvända för att hamna helt snett åt andra hållet, men inte heller fastna i någon av ändarna.
Vissna morgnar är det som att balansen är ur spel, det finns inte ens någon bräda att ställa sig på och försöka hålla sig på banan. Då är det bara att gå ut på asfalten och sätta dagen inom parenteser.
Och vissa dagar är flowet med en, som hjälper en att hålla sig mjuk och smidig som honung, som yoga, som varma kroppar - i mitten av allt fast ändå alltid med en möjlighet att flyta åt ett eller annat håll när det är dags.
Jag saknar skrivandet som uttrycksmedel. Ord som stängs inne för länge blir till slut förminskade, ovärdiga, betydelselösa i sitt inkapslade virrvarr. De förlorar sin betydelse, för de får inte chans att användas, inte chans att bli till något mer än sin blotta existens.
Jag saknar hästarna. Friluften, svetten, kraften, smutsen under naglarna.
Jag saknar pianot. Fingrarnas skapande, tonerna som stegrar och vilar, som lyder min vilja och som är känsliga för avbrott.
Från höger till vänster idag på nolltid. Enkelt när man vet varifrån vinden blåser.
The best days are not planned. Så är det bara.
Imorgon står dock uppsatsinlämning och midnattsdopp på schemat. Det är bra saker att ha planerat.
onsdag, maj 26, 2010
Born to run?
Har haft en kickassdag med senapssill, potatis och dillsås som avslutande måltid - midsommaren känns inte helt avlägsen! En midsommar jag faktiskt kommer att vara enledigad dagarna två. Innan midsommarmaten var en springtur i Västra hamnen given denna soliga, underbara dag. En vän till mig, som skulle ha sprungit Lundaloppet för ett par helger sedan, blev lite irriterad över att han fick ställa in loppet pga förkylning - han var ju born to run, damn it! Jag var inte born to run - då hade jag haft 30 cm längre ben, blivit döpt till Usain Bolt och varit född i ett afrikanskt land. Men jag var born to uppskatta varje sekund av löpningens bitterljuva, hatkärlekliga akt. Den som varje gång ger mig adrenalin, svett, ett hårt dunkande hjärta. Och som ibland, vid vissa speciella dagar, också ger mig en natur att njuta av - en utsikt över havet eller en murrig skog att förundras över. Och den närvaron som löpningen ger mig har jag aldrig ångrat när jag väl snörat på mig skorna och begett mig ut i stimmet. Aldrig, aldrig att jag har ångrat en enda träningssession alls. Jag var inte född att springa som en tok hela livet, men jag var definitivt född till att uppleva och använda min kropp, att fascineras av naturen och världen och människorna i den som en maniac gång på gång på gång och aldrig någonsin tröttna. Härnäst: möte med solnedgången.
tisdag, maj 25, 2010
You're the storm that I believe in
Kaos all over. På ett bra sätt.
Greppar tag i det som är nödvändigt. Släpper allt annat. Andas djupa andetag. Läser tidningen på bussen. Ler lite åt en tre-åring som flirtar med mig. Vilar en dag från träningen om märker hur kroppen tackar mig. Ny energi. Sleepover hos en namne. Det blåser ute men det bekommer mig inte.
Postcards from Italy med Beirut är dagens ledsång.
Namasté!
Greppar tag i det som är nödvändigt. Släpper allt annat. Andas djupa andetag. Läser tidningen på bussen. Ler lite åt en tre-åring som flirtar med mig. Vilar en dag från träningen om märker hur kroppen tackar mig. Ny energi. Sleepover hos en namne. Det blåser ute men det bekommer mig inte.
Postcards from Italy med Beirut är dagens ledsång.
Namasté!
lördag, maj 22, 2010
"I hope you don't mind, I hope you don't mind...
Morgonen idag vid mitt kära föräldrahem var helt fantastisk. Vaknade av mig själv tidigt och gick en promenad med hunden. Daggen gnistrade fortfarande i gräset, maskrosorna blommade i överflöd på åkrarna, korna betade lugnt i flocken och solen lyste klart. Tystnaden som är så påtaglig om vintern här, hade nu brutits av fågelkvitter av alla dess slag. Det kändes verkligen som att morning had broken - en purfärsk dag grydde, pånyttfödd efter nattens mörker och vila. Hade en lång frukost på altanen, läste lokaltidningen och smålog lite åt vissa typiskt lokala artiklar och insåg att staden aldrig kan ge samma känsla av pånyttfödelse som landet kan, då naturen ofta är sorgligt frånvarande i stadsbruset.
Dagen kommer att spenderas på ett bröllop - min älskade kusin gifter sig med sin älskade karl. Jag och lillasystern till bruden pratade igår om vår släktliga förmåga att böla väldigt mycket och väldigt intensivt vid högtidliga tillfällen. Vi kunde knappt hålla tårarna borta då vi pratade om hur olika våra liv blivit, vad mycket som hänt på de 10 år som gått sedan vi tre gick skilda vägar. Jag vet dock att dessa två kusiner kommer vara med mig i hela mitt liv på ett eller annat sätt. Vi har vuxit upp tillsammans och känner nog något slags blodsband till varandra. Och idag ska den äldsta av oss alltså ingå äktenskap.
Jag kommer att gråta vackertårar ungefär hela tiden, och jag är så glad för deras skull. Det är vackert och jag tycker att det får lov att kallas magnifikt, storslaget och gudomligt, för det är ren kärlek och det är lycka. Jag önskar att de får leva ett långt liv tillsammans med glöd, passion, kärlek, harmoni och skratt som bränsle!
...that I put down into words,
how wonderful life is,
while you're in the world"
Dagen kommer att spenderas på ett bröllop - min älskade kusin gifter sig med sin älskade karl. Jag och lillasystern till bruden pratade igår om vår släktliga förmåga att böla väldigt mycket och väldigt intensivt vid högtidliga tillfällen. Vi kunde knappt hålla tårarna borta då vi pratade om hur olika våra liv blivit, vad mycket som hänt på de 10 år som gått sedan vi tre gick skilda vägar. Jag vet dock att dessa två kusiner kommer vara med mig i hela mitt liv på ett eller annat sätt. Vi har vuxit upp tillsammans och känner nog något slags blodsband till varandra. Och idag ska den äldsta av oss alltså ingå äktenskap.
Jag kommer att gråta vackertårar ungefär hela tiden, och jag är så glad för deras skull. Det är vackert och jag tycker att det får lov att kallas magnifikt, storslaget och gudomligt, för det är ren kärlek och det är lycka. Jag önskar att de får leva ett långt liv tillsammans med glöd, passion, kärlek, harmoni och skratt som bränsle!
...that I put down into words,
how wonderful life is,
while you're in the world"
tisdag, maj 18, 2010
Ytlig, synlig puls
Lätta steg mot sommaren.
Med euforin som vapendragare ikväll, imorgon, alltid.
Tillika side-kickad av glädjen, perspektiven och självrespekten.
Bali, Oceanien - jag längtar efter er!
Med euforin som vapendragare ikväll, imorgon, alltid.
Tillika side-kickad av glädjen, perspektiven och självrespekten.
Bali, Oceanien - jag längtar efter er!
söndag, maj 16, 2010
Med en vild hyacint på min axel
Idag har jag möblerat om i min lägenhet. Märkligt vilken skillnad i sinnesstämning det kan bli i ett rum bara med hjälp av lite omstrukturering. Lite ordnande av böcker, lite utbytande av brända värmeljus. När jag skulle ställa in ett bord i förrådet, hände en repris från ett par år sedan - en bordsskiva föll ner över min högerfot och träffade rakt över den från en ganska hög höjd med en rejäl kraft. Ovansidan av foten är nu svullen, gör ont, dunkar, börjar bli blå. Jag får vara rädd om den i ett par dagar så att den kan läka i lugn och ro. Stackars foten.
Jag vet att det är lite pretentiöst, men jag kan bli så berörd av vissa låttexter, över vissa meningar i romaner, eller i lyrik, att det nästan är löjligt. Kan hänga upp mig på formuleringar som träffar rakt in i hjärtat. Dagens textrader som får tjäna som själslig lisa är följande från låten I am not a robot av Marina and the Diamonds:
"But you're so magnetic, you pic up all the pins
Never committing to anything
You don't pick up the phone when it ring, ring, rings
Don't be so pathetic, just open up and sing"
Vilket underbart fenomen det är; att lära sig, att känna, att glädjas åt bokstäver. Som bildar ord, meningar. Som får ett eget liv, som skapar ens egna liv. Eller som åtminstone skapar något att förhålla sig till. Att läsa orden, att välja vilka ord man vill läsa, eller lyssna på, och sedan göra dem till sina. Att tolka dem som man vill. Och att läsa om, och om, och om igen.
Nästa bok på on hold-hyllan är Miljöfilosofi. Funderar på att lägga till en som jag kan lära mig lite indonesiska eller balinesiska utifrån, inför resan.
Så låt det regna, låt molnen tömma alla sina tårar och bli renad, så att himlen kan få träda fram och utgöra det oändliga tak som finns ovan oss! Amen.
Jag vet att det är lite pretentiöst, men jag kan bli så berörd av vissa låttexter, över vissa meningar i romaner, eller i lyrik, att det nästan är löjligt. Kan hänga upp mig på formuleringar som träffar rakt in i hjärtat. Dagens textrader som får tjäna som själslig lisa är följande från låten I am not a robot av Marina and the Diamonds:
"But you're so magnetic, you pic up all the pins
Never committing to anything
You don't pick up the phone when it ring, ring, rings
Don't be so pathetic, just open up and sing"
Vilket underbart fenomen det är; att lära sig, att känna, att glädjas åt bokstäver. Som bildar ord, meningar. Som får ett eget liv, som skapar ens egna liv. Eller som åtminstone skapar något att förhålla sig till. Att läsa orden, att välja vilka ord man vill läsa, eller lyssna på, och sedan göra dem till sina. Att tolka dem som man vill. Och att läsa om, och om, och om igen.
Nästa bok på on hold-hyllan är Miljöfilosofi. Funderar på att lägga till en som jag kan lära mig lite indonesiska eller balinesiska utifrån, inför resan.
Så låt det regna, låt molnen tömma alla sina tårar och bli renad, så att himlen kan få träda fram och utgöra det oändliga tak som finns ovan oss! Amen.
fredag, maj 14, 2010
Salt
Dagens bikrampass var en av de mest innerliga, galna, sköna kroppsupplevelser jag varit med om. En helt magisk energi i rummet genom instruktörens röst och all svett, kroppar i orimliga ställningar. I den sista avslappningsposen när hon sjöng ett par rader som avslutning, kom euforin så starkt i min kropp, pumpande genom ryggraden, att tårar började strömma ner för mina kinder. De blandade sig med all svett av ansträngning och det är nog så nära himlen jag kommit i detta liv hittills.
Oh oui je t'aime
Igårkväll såg jag och en vän filmen Gainsbourg (Vie héroïque) på SF. Den första timmen var riktigt sevärd, med efter det blev womanizern Serge en tämligen tråkig cigarettstinn musikermartyr som jag bara ville ge en hastig bitchslap så att han ryckte upp sig. Vad mer kunde han begära än en stunds dekadens med en gudavacker Brigitte Bardot? Jag hade inte begärt mer i hela livet om jag fått den chansen, med tanke på den kvinnans faktiskt obeskrivbara skönhet. Jag tyckte om Serges alterego som var gestaltad i form av en animerad figur som dök upp då och då, som dirigerade Serges värld en smula. Som svassade runt honom i en vals med en av alla vackra kvinnor, som fick honom att inse vid en av hans tidiga romanser att you've gotta sacrifice some to get some. Man kan inte få allt. Vissa saker måste lämnas därhän om nya ska få plats. En annan animerad figur som dök upp var den fyrbenta och fyrarmade abnorma juden som sprattlade runt på sina små ben och låg bredvid Serge i hans säng när han sov, vakade över honom. En kvinna Serge lindade kring sitt finger var en engelska med de längsta, smalaste ben man kan tänka sig. Jag gillade inte henne alls, hon blev liksom Serge efterhand en trist, intetsägande karaktär som inte tillförde något, varken djup eller humor, till filmen. Vid Lundaloppet förra helgen fann min handledare från praktikskolan ett mynt på marken. Jag fick i uppdrag att finna dess ursprung men har ännu inte lyckats. Handledaren trodde det kunde vara ett indonesiskt rupiah. Jag väljer att tro det tills motsatsen bevisas. Oförklarliga saker händer om ögonen är tillräckligt öppna.
What's the fuss, Serge?
torsdag, maj 13, 2010
Hunger
Seriöst, hur mycket kan en sån som jag som väger ynka 65 kg äta under en dag? Känns som att jag stoppar i mig mat heeela tiden och samtidigt är hungrig nästan heeela tiden. Blir mätt kanske en timme, sedan börjar suget igen. Kroppen skapar uppenbarligen en massa muskler nu när jag ändrat om träningsrutinerna lite. Det är bra. Keep that coming. Men det blir dyra matkassar.. ;)
Over the hills and far away!
Over the hills and far away!
tisdag, maj 11, 2010
Lights will guide you home
Söka. Söker. Sökte. Har sökt. Hade sökt. Ska söka. Skulle söka. Kommer att söka. En sökande.
Sök. I futurum, presens eller imperfekt.
För det handlar om det. Allt. Att drivas utav en liten, osynlig eller gigantiskt stor kraft som i små trådar drar i en. Sakta skrider, smyger eller klampar vi fram, trådarna slappa ibland eller allt för åtstramade emellanåt. Som drar och stretar förtvivlat och desperat, utan en klar riktning - alla trådar åt olika håll. Eller som drar mjukt, vilsamt och bestämt.
Och jag känner att melankolin, som tidigare varit min värsta fiende, numer transformerats till en känsla som vilken som helst. Som inte behöver tynga ner mig, som jag kan betrakta och le lite åt. Som jag faktiskt kan tycka är lite vacker vid vissa tillfällen, precis som jag kan tycka att glädjen, euforin och kärleken är vackra känslor. Som jag kan klappa på huvudet och säga "jaha, där var du igen ja, min lilla följeslagare, jag tänkte väl att du inte skulle överge mig helt". Melankolin, som tidigare kunde sprida olust, negativitet, ångest, kan nu föda kreativitet och en djup inre stillhet.
Yogan kunde tidigare göra mig melankolisk, lite lätt låg ändå i en ändå skönt avslappnad känsla. Nu fungerar yogan som en katalysator för att frigöra energi, för att göra mig kraftfull och glad. Det är en härlig känsla.
Namaste
Sök. I futurum, presens eller imperfekt.
För det handlar om det. Allt. Att drivas utav en liten, osynlig eller gigantiskt stor kraft som i små trådar drar i en. Sakta skrider, smyger eller klampar vi fram, trådarna slappa ibland eller allt för åtstramade emellanåt. Som drar och stretar förtvivlat och desperat, utan en klar riktning - alla trådar åt olika håll. Eller som drar mjukt, vilsamt och bestämt.
Och jag känner att melankolin, som tidigare varit min värsta fiende, numer transformerats till en känsla som vilken som helst. Som inte behöver tynga ner mig, som jag kan betrakta och le lite åt. Som jag faktiskt kan tycka är lite vacker vid vissa tillfällen, precis som jag kan tycka att glädjen, euforin och kärleken är vackra känslor. Som jag kan klappa på huvudet och säga "jaha, där var du igen ja, min lilla följeslagare, jag tänkte väl att du inte skulle överge mig helt". Melankolin, som tidigare kunde sprida olust, negativitet, ångest, kan nu föda kreativitet och en djup inre stillhet.
Yogan kunde tidigare göra mig melankolisk, lite lätt låg ändå i en ändå skönt avslappnad känsla. Nu fungerar yogan som en katalysator för att frigöra energi, för att göra mig kraftfull och glad. Det är en härlig känsla.
Namaste
måndag, maj 10, 2010
Att leka, eller inte leka
God måndag!
Inledde dagen och veckan med mitt första bikramyogapass. Det var, som väntat, extremt svettigt och från och till jobbigt för musklerna att hålla ben, armar, fötter, händer på plats, spänna varje muskelcell i hela kroppen för att mot slutet låta sig tas emot av golvet och bli totalt avslappnad. Ett lugn, som jag förvisso har känt ett tag nu, infinner sig också efteråt i kroppen och ger en varm känsla i magen. Energi och harmoni. Fixade ett tiodagarskort och jag kommer sikta på att köra fem pass den här veckan, varvat med löpningen och ett spinningpass.
Härnäst ska jag bege mig till Orkanen för att med min kursare, och kära vän tillika, få den sista handledningen för vårt examensarbete. De sena kvällarna i förra veckan har, förhoppningsvis, givit resultat och vi hoppas på ett klartecken från handledaren i att i princip enbart summera uppsatsen, skriva dit ordentliga referenser, innehållsförteckning, abstract osv - det vill säga klartecken att göra sådant som inte är mentalt krävande, leka lite, nu när vi känner att analysen är riktigt genomarbetad och välskriven. Kan inte krysta ut mer av vårt material känner vi båda. Nu är det dags att gå in i nya mentala och fysiska projekt.
"There was a place in my hometown where I used to wander
Above the trees I saw a big black cloud of thunder
Summer rain in my face like snowflakes falling from space
It was so beautiful , and then I passed the mountains
I went coast to coast, and from star to star
That's how you learn, just who you are..."
The Sounds - Home is where your heart is
från Crossing The Rubicon
söndag, maj 09, 2010
Stillness speaks
Det är trötta ben och adrenalinkick som stannar kvar.
Det är middag och vin och flödande, varm energi med två majestätiskt fina vänner.
Det är en onykter cykeltur till centralen och hetsigt biljettköp.
Det är att sjunga "Ja må han leva" på tåget till Köpenhamn för 18-årig grabb som använt lite för mycket foundation.
Det är att svira och skratta och få ont i fötterna av höga klackar.
Det är att komma hem klockan halv sju på morgonen och inse att det varit ljust ute ett bra tag och att sommaren således är inom räckhåll.
Det är att intensivsova fem timmar, men vakna med minst lika mycket lugn, harmoni och energi som dagen innan.
Det är kallbadhuset och det är slutligen söndag.
Det är en maxad vecka på all möjliga plan.
Vad mer kan man begära?
Det är middag och vin och flödande, varm energi med två majestätiskt fina vänner.
Det är en onykter cykeltur till centralen och hetsigt biljettköp.
Det är att sjunga "Ja må han leva" på tåget till Köpenhamn för 18-årig grabb som använt lite för mycket foundation.
Det är att svira och skratta och få ont i fötterna av höga klackar.
Det är att komma hem klockan halv sju på morgonen och inse att det varit ljust ute ett bra tag och att sommaren således är inom räckhåll.
Det är att intensivsova fem timmar, men vakna med minst lika mycket lugn, harmoni och energi som dagen innan.
Det är kallbadhuset och det är slutligen söndag.
Det är en maxad vecka på all möjliga plan.
Vad mer kan man begära?
lördag, maj 08, 2010
Adrenalin
Jag är sjukt nöjd med min kropps prestation idag! Tog mig i mål på 50 minuter, mer exakt kommer att visas på Lundaloppets hemsida när de kollat av chipen. Började lite hårt och fick ganska tunga ben vid de mittersta 4-6 kilometrarna, men vid 7-10 km kändes allt bara så jävla lätt, andningen var perfekt och benen lydde mig till minska vink. När jag blev omsprungen av killarna som är 1.90 långa och har riktigt muskulösa och slanka hästben blev jag 1. lite avundssjuk 2. peppad och fick 3. lite förståelse för att det är en fysisk omöjlighet för mig med mina inte fullt så långa ben att springa i deras tempo.
Nu är jag så himla glad att jag har tagit mig igenom mitt första "riktiga" löparlopp och blev även tipsad av en kvinna i omklädningsrummet om ett annat lopp som går senare i maj i Lund. Kanske blir en anmälan dit med, vi får se. Nu gäller det att kötta på med träningen inför Broloppet den 12 juni - nästa stora utmaning. Bra mat, mycket träning och lite alkohol till dess. Men ikväll ska det firas ordentligt innan alkoholstoppet - Köpenhamn kallar med mina älskade väninnor!
ROCK ON!
Nu är jag så himla glad att jag har tagit mig igenom mitt första "riktiga" löparlopp och blev även tipsad av en kvinna i omklädningsrummet om ett annat lopp som går senare i maj i Lund. Kanske blir en anmälan dit med, vi får se. Nu gäller det att kötta på med träningen inför Broloppet den 12 juni - nästa stora utmaning. Bra mat, mycket träning och lite alkohol till dess. Men ikväll ska det firas ordentligt innan alkoholstoppet - Köpenhamn kallar med mina älskade väninnor!
ROCK ON!
Insanity laughs under pressure
Vaknade av mig själv klockan åtta och kände mig utvilad. Tog en långfrukost med nyttigheter och mycket kolhydrater som inledande laddning för Lundaloppet i eftermiddag. Mina ben känns pigga, starka. Hade vilodag igår från träningen och har sovit mig genom hela natten. En vegetarisk lasagne med spenat och morot som ersättning för köttet blir sista matintaget runt kl 12 innan det bär av till Lund. Vädergudarna har varit lite självupptagna verkar det som, för utanför mitt fönster är himlen stengrå och temperaturen visar inte mer än 8-10 grader, enligt Tone på TV4 i bakgrunden. Vinden verkar hålla sig schack åtminstone, alltid ett bra tecken. Nu hoppas jag på uppehåll resten av dagen så ska det nog bli ett bra lopp. Eller nog, det ska bli ett grymt lopp! Känner mig extremt taggad för att pressa mig själv ordentligt idag.
Lyssnar på Queen som en del av mobiliserandet av krafter. Det är bra, det är så sjukt bra, underbara underbara Queen; I want you to live forever!
Och jag återvänder då och då i sinnet till den fantastiska vetskapen om att jag kommer att befinna mig på andra sidan jorden om ynka fyra månader. Med det i åtanke kommer min kropp att vara min bästa vän idag under tävlingen.
Låtom oss kicka some ass och trotsa Gudarna av kyla och regn!
"Love's such an old fashioned word
And love dares you to care for
The people on the edge od the night
And love dares you to change our way of
Caring about ourselves..."
Queen - Under pressure (1981)
Lyssnar på Queen som en del av mobiliserandet av krafter. Det är bra, det är så sjukt bra, underbara underbara Queen; I want you to live forever!
Och jag återvänder då och då i sinnet till den fantastiska vetskapen om att jag kommer att befinna mig på andra sidan jorden om ynka fyra månader. Med det i åtanke kommer min kropp att vara min bästa vän idag under tävlingen.
Låtom oss kicka some ass och trotsa Gudarna av kyla och regn!
"Love's such an old fashioned word
And love dares you to care for
The people on the edge od the night
And love dares you to change our way of
Caring about ourselves..."
Queen - Under pressure (1981)
fredag, maj 07, 2010
A friday smile
Gud, vad jag älskar när människor jag möter på stan har en härligt pigg, glad och öppen utstrålning! Som promenerar fram med lätta steg, med ett lätt sinne, utan en tung mental ryggsäck som tynger dem. Mentala labyrinter som aldrig hittar varken ut eller in, återspeglas i ögonen på de som inte förmår lyfta blicken. De som vet att livet är ändligt, och att det därför inte finns någon mening i att hetsa upp sig över triviala parenteser, tror jag i regel lever ett mycket lyckligare liv för att de vågar köra på, sparka tristessen och gränserna lång väg och med en vidöppen aura bara ta emot allt de ser, känner, hör.
"...och du ska dansa mig fram till de källor
där blodet är bultande klart..."
"...och du ska dansa mig fram till de källor
där blodet är bultande klart..."
torsdag, maj 06, 2010
Flow
Bokade precis Baliresan. 17 september bär det av. Känns galet samtidigt som ett stillsamt lugn infinner sig hos mig. Finns inget jag hellre hade gjort än resan jag planerar i höst, och jag är så glad över att ha tagit beslutet att gå mot strömmen i att börja jobba direkt efter utbildningen. Nu är det dags att pröva vingarna efter att ha befunnit sig i högskolevaggan som förvisso varit sjukt givande och lärorik. Nu är det tid för nya utmaningar.
Var god dröj, självförverkligande sker, ungefär. Och det får väl vara okej, tänker jag. Att vilja ser lite mer, bli en lite mer öppen människa genom att ha sett vad andra delar av världen har att erbjuda.
Det är lycka och det är frid.
Imorgon: förskolejobb, knytkalas och bio. Och lärare får behålla sin sommarledighet. Amen.
Var god dröj, självförverkligande sker, ungefär. Och det får väl vara okej, tänker jag. Att vilja ser lite mer, bli en lite mer öppen människa genom att ha sett vad andra delar av världen har att erbjuda.
Det är lycka och det är frid.
Imorgon: förskolejobb, knytkalas och bio. Och lärare får behålla sin sommarledighet. Amen.
tisdag, maj 04, 2010
Genesismorgon
Lyssnar på Genesis efter att ha välkomnat dagen med en löprunda i Västra hamnen. Något sliten i benen efter spinning igår och Vårruset i måndags, men rundan kändes behaglig ändå. Frukosten därefter än mer angenäm. På lördag går Lundaloppet av stapeln, en mils löpning på Lunds pyttegator. Med träningsvilodag på fredag, styrketräning imorgon, lagom med kolhydrater och en god natts sömn hoppas jag kunna springa ett riktigt bra lopp. Blev taggad efter måndagens teaser på 5 km och ser verkligen fram emot att pressa mig själv till det yttersta på lördag. Må vädergudarna vara med mig och må Lundaflowet vara i rätt bana!
Nu är det dags att bege sig till Orkanen för examensarbetescrunch. Om mindre än en måndag är jag utbildad gymnasielärare i svenska och historia. Maxat flow idag!
"I must've dreamed a thousand dreams
Been haunted by a million screams
But I can hear the marching feet
Thery're moving into the streets..."
Såhär kan en morgonjoggshimmel se ut, en vanlig dag i Malmö.
Nu är det dags att bege sig till Orkanen för examensarbetescrunch. Om mindre än en måndag är jag utbildad gymnasielärare i svenska och historia. Maxat flow idag!
"I must've dreamed a thousand dreams
Been haunted by a million screams
But I can hear the marching feet
Thery're moving into the streets..."
Såhär kan en morgonjoggshimmel se ut, en vanlig dag i Malmö.
måndag, maj 03, 2010
Genom en lins av klarhet
Är hemkommen efter en ljuvlig helg i Aten. Lägenheten vi bodde i var riktigt fräsch och den privata poolen utanför nyttjades till fullo i kombination med solstolar och chillavdelning på terassen. 20-25 graders värme och klarblå himmel alla dagar fick huden att anta en lätt solbrun nyans. Igårkväll kändes den fortfarande solvarm efter en löprunda i Västra hamnen. Solen mötte mig även här och jag slogs som så många gånger förr av den häpnadsväckande utsikten mot bron och Danmark. Från en solnedgång till en annan, med andra ord.
För det spelar ingen roll egentligen vart jag är i världen, så länge jag känner styrkan inombords sprida sig. Ja, det är så att pengar och materiella ting kanske underlättar ens vardag något. Får måndagskvällen att glänsa lite mer, utåt sett. Men pengar kan, klichéartat som det är, aldrig köpa den inre värme och kraft som jag kan känna oberoende av vad som händer i den yttre världen.
Självklart är det så att mitt liv inte vore något utan de människor jag älskar. Och givetvis måste jag drömma, fokusera, planera, ha mål i livet för att livet ska bli som jag vill. Men utan medvetenheten om nuet, utan att ta till vara på ögonblickets möjligheter i varje given stund, är jag förlorad.
Jag tror på den andliga delen inom mig och i världen, som säger att allting alltid är förgängligt och föränderligt. Ur detta faktum sipprar en enorm frihet fram, som säger att jag alltid kan göra vad jag vill, när jag vill. Den kraften spränger sönder yttre kontroller, gränser och själsliga begränsningar och skulle kunna göra underverk mer ofta än vad som händer i nuläget.
I de sista scenerna i filmen A single man (Tom Ford) viskar huvudkaraktären George, spelad av en mycket attraktiv Colin Firth, fram några ord som sköts in i mitt hjärta och som berörde mig otroligt mycket. Man ska ha sett filmen för att förstå sammanhanget, men orden ljöd som följer:
"A few times in my life I've had moments of absolute clarity, when for a few brief seconds the silence drowns out the noice and I can feel, rather than think, and things seem so sharp and the world seems so fresh. I can never make these moments last. I cling to them, but like everything, they fade. I have lived my life on these moments. They pull me back to the present, and I realize that everything is exactly the way it was meant to be."
Och det sammanfattar ungefär allt jag någonsin tänkt och känt, allt det jag vill att livet ska handla om. Att finna stillheten i ögonblick som berör. Att se saker och ting precis för vad de är i stunden och inte tolka in onödigt mycket annat tankegods i situationen. Att inse att att är förgängligt.
Allt. Precis allt.
Man kan aldrig äga någonting, varken en person eller ett ting, eftersom allting har precis samma frihet som jag har. Och i det finns en otrolig kraft som driver mig till att förstå världen och människorna i den, att komma dem nära och att älska det liv jag har valt att leva. Den kraften kommer också hjälpa mig att finna än mer ro i sinnet då jag hittar fler och fler sammanhang som jag vill ingå i, som får mig att växa. Det betyder att jag kommer behöva välja bort andra sammanhang som inte kan hjälpa mig i stunden. Det finns inget ont i det, även om förändringar till viss del ofta skapar en viss själslig smärta eller förvirring åtminstone.
Med dessa ord beger jag mig ut i Malmökvällen för att springa Vårruset tillsammans med andra hurtfriska kvinnor. Leve rörelser!
För det spelar ingen roll egentligen vart jag är i världen, så länge jag känner styrkan inombords sprida sig. Ja, det är så att pengar och materiella ting kanske underlättar ens vardag något. Får måndagskvällen att glänsa lite mer, utåt sett. Men pengar kan, klichéartat som det är, aldrig köpa den inre värme och kraft som jag kan känna oberoende av vad som händer i den yttre världen.
Självklart är det så att mitt liv inte vore något utan de människor jag älskar. Och givetvis måste jag drömma, fokusera, planera, ha mål i livet för att livet ska bli som jag vill. Men utan medvetenheten om nuet, utan att ta till vara på ögonblickets möjligheter i varje given stund, är jag förlorad.
Jag tror på den andliga delen inom mig och i världen, som säger att allting alltid är förgängligt och föränderligt. Ur detta faktum sipprar en enorm frihet fram, som säger att jag alltid kan göra vad jag vill, när jag vill. Den kraften spränger sönder yttre kontroller, gränser och själsliga begränsningar och skulle kunna göra underverk mer ofta än vad som händer i nuläget.
I de sista scenerna i filmen A single man (Tom Ford) viskar huvudkaraktären George, spelad av en mycket attraktiv Colin Firth, fram några ord som sköts in i mitt hjärta och som berörde mig otroligt mycket. Man ska ha sett filmen för att förstå sammanhanget, men orden ljöd som följer:
"A few times in my life I've had moments of absolute clarity, when for a few brief seconds the silence drowns out the noice and I can feel, rather than think, and things seem so sharp and the world seems so fresh. I can never make these moments last. I cling to them, but like everything, they fade. I have lived my life on these moments. They pull me back to the present, and I realize that everything is exactly the way it was meant to be."
Och det sammanfattar ungefär allt jag någonsin tänkt och känt, allt det jag vill att livet ska handla om. Att finna stillheten i ögonblick som berör. Att se saker och ting precis för vad de är i stunden och inte tolka in onödigt mycket annat tankegods i situationen. Att inse att att är förgängligt.
Allt. Precis allt.
Man kan aldrig äga någonting, varken en person eller ett ting, eftersom allting har precis samma frihet som jag har. Och i det finns en otrolig kraft som driver mig till att förstå världen och människorna i den, att komma dem nära och att älska det liv jag har valt att leva. Den kraften kommer också hjälpa mig att finna än mer ro i sinnet då jag hittar fler och fler sammanhang som jag vill ingå i, som får mig att växa. Det betyder att jag kommer behöva välja bort andra sammanhang som inte kan hjälpa mig i stunden. Det finns inget ont i det, även om förändringar till viss del ofta skapar en viss själslig smärta eller förvirring åtminstone.
Med dessa ord beger jag mig ut i Malmökvällen för att springa Vårruset tillsammans med andra hurtfriska kvinnor. Leve rörelser!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)