Ron Mueck

Ett namn: Ron Mueck! Javlar, vilken konstnar. Statyerna pa Christchurch Art Gallery var nnagot av det mest fascinerande i konstvag jag sett. Statyer av manniskor, kusligt lika verkliga sadana men i forvrangda storlekar. Oerhort fascinerande och tankeveckande. Vad ar en manniska? Vad ar manskligt? Hud, kott, har av silikon och papp och farg. Men sa levande som de precis skulle resa sig upp och promenera ivag. Ta min hand och borja tala till mig. Stort! Tack konstvarlden an en gang for att ni far jorden att stanna upp ibland.

The earth plays music for those who listen

Valar. Sex stycken. Mitt i havet. Nara oss. 20 meter langa. 200 ton. Maktigt! Nya Zeeland fortsatter att imponera, what a show! Alskar detta land. Alskar dock inte att man fryser har som en liten skallerorm. Australien far rada bot pa det. Pa onsdag ar det take off Auckland-Sydney! Ser fram emot det, men kanner mig langt ifran fardig med Nya Zeeland. En vecka till har hade inte skadat, kanner att det finns sa mycket mer att se. Men. Man kan inte fa allt. Sags det.

"Somewhere/
all that we leave behind/
lingers on/
longing for lullabies/
you live, you learn/
you love, you burn/
you win, you loose/
becoming you.."

Och dar ar himlen

Kaikoura.

Himlen pa jorden eller jordens himmel?

Utsikt; snokladda berg. Och havet. Det andlosa havet.

Hostellet ar riktigt fint med stort harligt kok, pooler och annat trevligt.

Imorgon blir det hastridning bland allt fint. Pa lordag mountainbiking bland bergen. Pa sondag battur for att se valar, salar och kanske en och annan pingvin.

Jag ar bara sa lycklig just nu. Lycklig, lycklig, lycklig om att fa vara med om allt underbart som finns att uppleva har i detta liv.

Namaste

You were rubbing both my hands

Nu du livet.

Nu ar du inte att leka med!

Lycka, lycka, lycka.

Kastar framtiden i sjon.

Omfamnar nuet.

Alskar med solen.

Sjunger med himlen.

Om du bara visste!

Fly me to the moon

Pa begaran kommer har en uppdatering av de senaste dagarna, som varit mycket handelserika och harliga!

I fredags visade jag Camilla lilla Aucklands parlor och pa kvallen hade vi bokat bord pa resraurang Orbit, belagen 190 m over havet i Skytower som ar den sodra hemisfarens hogsta byggnad! Utsikten i sig var verkligen oslagbar och trerattersmiddagen som bestod av en paj med ankbrost och ost, lammfile med sotpotatismos och chokladkaka med hokey pokey glass var verkligen nagot av det godaste jag atit i mitt liv! Till det en Pinot Noir fran Nya Zeeland, ett fantastiskt resesallskap och som sagt, en utsikt som slar Turning Torso med hastlangder.

Lordagen tillbringades mestadels pa en buss, pa vag till Taupo, ett litet samhalle soder om Auckland. Val i Taupo insag vi att aven har skulle vi bli bortskamda med en fantastisk utsikt over lake Taupo och dess maktiga berg i bakgrunden. Vagen dit var aven den helt unbelievable, med alla hojder och dalar och skog, far, kossor, gronska, magnifika floder. Det ar verkligen overkligt vackert i det har landet! I Taupo igar blev vi sedan hamtade av Skydivingteamet, for att sedan bli pakladda en overall och annat man behover for att kasta sig ur ur ett plan fran 15000 ft hojd. Vi var ca 8 personer i det lilla planet, plus vara tandemhoppare som satt tatt intill oss och spande fast oss bade har och dar. Min master Mikey M hade hoppat 11000 ggr sammanlagt och jobbat varlden over med att skydiva sa det kandes relativt tryggt nar vi lyfte fran marken och under en 25 minuters flygfard begav oss upp mot skyn. Val nadda 15000 ft hoppade en efter en ut fran den lilla luckan i planet - jag och Camilla satt langt bak sa vi fick se alla andra hoppa fore oss och pulsen hann stiga ganska rejalt. Nar Mikey och jag val skulle till att hoppa fanns det bara en kansla inom mig; detta ar heeeeelt sjukt och nu skrattar jag som ett barn pa tivoli for detta hander bara inte! Kanslan nar vi hoppade ut ur planet gar inte att beskriva, en helt overkligt panikslagen och adrenalinpumpande kansla som efter ett par sekunder, nar jag oppnade ogonen och insag vad som hant, overgick i en ren och skar lycka! Ut med armarna och flyg flyg flyg for du faller fritt fritt fritt i 200 km/h i exakt en minut i ditt liv! Skrikande, skrattande, overvaldigad sag jag det gudomliga landskapet av vatten, berg, mark under mig. En minut har nog aldrig gatt sa fort i mitt liv dock, for helt plotsligt fallde Mikey ut fallskarmen och vi hamnade i vertikalt lage. Lugnt svavade vi ner mot marken \, gjorde lite luftpiruetter med skarmen och bara njot av kanslan, utsikten, kicken. Landningen gick smooth och Camilla landade precis efter mig med sin master Brad.

Jag overdriver inte nar jag sager att det var det absolut sjukaste och den mest overkliga, haftiga, galna upplevelsen jag hittills varit med om! Vart varenda krona, varenda pirr, varena skracksvettdroppe. Heaven!

Efter denna upplevelse gick vi till en flod dar marken under varmen upp vattnet sa mycket att det skapar naturliga jaccuzis. Vi satt i vattnet som latt var 35 grader och njot av annu en fin utsikt mot klippor och berg.

Idag akte vi till Rotorua, en stad vast om Taupo dar det finns annu fler heta kallor, geisrar, vulkanisk aktivitet. Ikvall blir det formodligen lite maoridans och imorgon spa med heta kallor samt besok i maoriby.

Gud, vad jag alskar detta landet!

"So come out of your cave walking on your hands
And see the world hanging upside down
You can understand dependence
When you know the maker's hand"

Mumford and sons - The Cave

Skrattgropar & hallonsmak

Solen skiner over Auckland idag efter en natt av kallt, hart regn.

Igar fick jag se den verkligt fina delen av landet da jag och ett par kiwis akte pa utflykt till den norra delen av landet. Berg, dalar, gronska i oandlighet! Och vinprovning pa vingardar och supergod lunch. En kaffe pa en local pub i en by kallad Puhoi som kandes som en resa tillbaka i tiden. Vita strander och svarta strander, dar filmen The Piano spelades in, varvades med regnskog och vattenfall och slingriga vagar. Det ar ett vackert land jag befinner mig i och liksom pa Bali forundras jag over all denna vaxtlighet som bara ar, som andas och lever och far ta plats. Nya Zeeland kanns pa satt och vis lite likt Sverige, men ar samtidigt sa oerhort annorlunda. Manniskorna har ar sa generosa, glada och vanliga och det kanns verkligen genuint och fridfullt har.

I eftermiddag kommer Camilla hit! Can't wait! Ska visa henne stan ett par dagar och sedan drar vi formodligen vidare till Rotorua och Taupo, tva stallen sydost om Auckland med en massa vulkaner och heta kallor och annat trevligt.

"jag har kastat
gjort mig av med det mesta
och har inte manga ord kvar
men jag overger dom inte
lamnar inte bort dom till nagon"

- Bruno K

Det lilla landet med den stora naturen

Och jag hittar flowet i Auckland. Landar fysiskt och mentalt pa the very andra sidan av jorden. Langre bort fran hemma an sa har kommer jag nog aldrig. Auckland ar som en smastad med manga invanare och en massa olika kulturer i ett sammelsurium. Staden kanns halvmodern med sina affarer och evenemang men jag finner tempot har behagligt och lagom hogt. Efter Bali langtade jag lite efter att fa leva lite stadsliv och ta del av det som staden faktiskt kan erbjuda - bio, shopping osv. Allt har sin balans har och nar Camilla kommer pa torsdag blir det till att bege sig till vulkanernas mecka mot ostkusten.

Kanslan jag vaknar med om morgnarna numer ar en varm och lugn sadan - en gladje i att inse den totala frihet jag faktiskt har under den har resan. Jag kan gora exakt vad jag vill nar jag vill. Jag kan agna 2 timmar at att hitta den perfekta restaurangen att ata pa eller hamna i en diskussion med nagon framling som varar i flera timmar. Jag har all tid som finns.

Den som soker, han finner. Som jag verkligen andas det nu.

"But I still believe in paradise.
At least now I know it's not a place you go to,
it's the feeling you have on a certain time of your life.
And when you find that feeling - it lasts forever.."

Solsveda VS Vemod

Sluttid Bali.

Allt ar perfekt och jag kanner ett litet vemod over att lamna fina Bali. Ikvall kl 22 gar flyget till Sydney, dar ett annat vantar for vidare transport till Auckland.

Jag kunde inte ha onskat mig en battre vistelse har. Allt jag har varit med om, manniskorna jag traffat, naturen jag sett, kulturen jag har upplevt, atmosfarerna jag har insupit, maten jag atit, allt, allt, allt ar jag sa innerligt tacksam och glad over att ha som magnifika minnen.

Med solsvedd hud och stora forvantningar om Nya Zeelands vidare aventyr tackar jag Bali for dessa inre och yttre upplevelser. See you in another lifetime!

Tempelceremoni & mantran

Ubud, Ubud. Om jag vore en stad, sa vore jag Ubud!

Detta stallet slutar aldrig att fascinera mig. Manniskorna jag moter och kanslan av att vast moter ost. I forrgar var jag sent pa kvallen med pa en ceremoni i The Holy Spring Water Temple med min brasilianske gay-van fran mitt homestay. Tva av personalen fran homestayet och fem av deras vanner bjod med oss till denna ceremoni, som inte ager rum mer an nagon gang i manaden. Jag hade sett templet tidigare pa dagtid under en utflykt, men nar vi kom dit sent pa kvallen var stamningen en helt annan. Jag horde prasternas massande fran andra tempel i bakgrunden och syrsorna spelade sa hogt som nagonsin. Himlen var stjarnklar. Nar man besoker tempelceremonier pa Bali ar det kutym att bara en sarong och en vit overdel. Det vita symboliserar det goda av yin och yang balansen. Bade svart och vitt behovs for att harmoni ska uppsta. Vi offrade de vanliga blomsterkorgarna vid altare utanfor templet och tande rokelser, satt oss ner pa marken och bad till vad vi an onskade. Sedan gick vi in pa tampelomradet och gjorde samma sak vid ett annat altare. Tva stora "bassanger" med vatten med ca 20 gudshuvuden som sprutade ut vatten fanns framfor oss. Ceremonin gar ut pa att man renar sin kropp och sin sjal genom att ga ner i vattnet och tvatta sig med det speciella renade vattnet. En efter en gick vi till de olika gudarna och tvattade oss. Fullstandig tystnad radde, sanar som pa alla nattdjurs sanger och vattnets porlande. Emellanat tittade jag upp mot universums rymd och bad for alla nara och kara och for mig sjalv.

Efter badet tog vi nya rena klader pa oss och blev valsignade genom att dricka lite av ett annat vatten fran en annan kalla. En av killarna stankte vatten over vara huvuden dar vi satt pa den vata marken. Pa ett fat lag ris med lite vatten som vi tog en nypa av och faste mellan vara ogonbryn och vid den nedre delen av vara halsar. Dessa punkter symboliserar tva av kroppens chakran och riset symboliserar fertilitet, fruktbarhet och ar ju Balis storsta inkomstbringare.

Detta var helt klart en handelse jag kommer minnas for en lang tid. Inga turister sa langt ogat kunde na och en sjukt intensiv kansla omgav mig.

Annars har det hant otroligt mycket de senaste dagarna. Besok pa museum har avlosts med Poetry Slam pa festivalen, annu fler utflykter och relaxande. Igarkval var jag pa en mycket inspirerande aktivitet pa Yogabarn. Det kallas Kirtan och ar en form av massande av mantran i grupp till musik. En underbar aldre herre spelade musik pa ett mycket markligt instrument som lat ungefar som ett dragspel fast battre och vi sjong tillsammans dessa mantran. Oerhort suggestivt, varmt, harligt, kanslofyllt. Jag mindes kanslan jag alltid hade nar jag var liten och sjong i korer och spelade piano. Det estetiska, musikaliska som finns i mig och som jag borde varda battre.

Idag kommer Sol Elise till Ubud! Jag har inte kant mig ensam en sekund den senaste veckan men det ska bli kul med lite reunion med henne. Vi blir kvar pa Jati Homestay dar jag nu bor. Grabbarna har ar supergenerosa och hjalper en med allt.

Hey, jag har bett for er, vanner, vid ett heligt tempel pa Bali! Embrace it!

Jump!

Idag ar jag sa sjukt trott anda in i benmargen av alla intryck den sista tiden.

Losningen pa det; en lanad MacBookPro, svensk radio, mailskrivande, Nya Zeelanddrommar, lite vartermin 2011-angest, lemongrassthe, rawfood och somn.

Feast on your life!

Ubud Writers and Readers Festival

Nyss anlant till Ubud efter att ha tillbringat nagra dagar i nagot som verkligen kan klassas som off-road. Sideman var helt otroligt med sina risfalt och berg och bara en oversvallande gronska som liksom aldrig tog slut. Bodde i en jattefin bungalow med utsikt over falten och var de forsta tva dagarna den enda gasten pa stallet, som hetter Nirarta Center of Living Awareness. Agarna hade kurser i sjalvutveckling och en massa annat genom psykologen som startat stallet. Jag nojde mig med en hiketur bland risfalten och en healing massage. Fick reda pa ett och annat om min kropp som nog kan vara bra att veta i framtiden. Som min tidigare erfarenheter har pa Bali var personalen suveran och maten superb.

Idag tog jag mig alltsa till Ubud for att besoka Writers and Readers Festival som ager rum i staden mellan onsdag och lordag. Ser fram emot lite hjarnstimulans och kulturtank efter min grona och meditativa vistelse bland bergen.

Snart bara en vecka kvar till Nya Zeeland! Ser fram emot att byta miljo lite. Jag vet, det ar ett skamt att saga att man ar trott pa ett stalle som Bali, men som alltid ar hjarnan snabb pa att hitta saker den hellre vill gora av det den gor for stunden. Resterande dagar tanker jag njuta av seminarier och forelasningar som far min hjarna att aktiveras lite.

Kram pa er dar hemma, saknar er!

Up next: djungeln

Livet gar sin gilla gang har i varmen. En fin sak med att resa allena ar att man sjalv kan valja precis nar som helst att andra sina planer - Jimbaran har varit fint och bra och jag har gjort en massa utflykter harifran, bl a till ett konstmuseum i Nusa Dua igar, men nu kanner jag att det ar dags att se lite mer av Balis inre delar. Jag beger mig om nagon timme till byn Sideman som ligger pa den ostra sidan av on, inte precis vid kusten men nara nog om man saknar havet. Dar ar en massa risfalt och annat harligt i naturhanseende och boende jag kollat in har yoga- och meditationskurser. Hoppas bara taxichaufforen hittar dit, inte alltid det lattaste har med fa vagskyltar och manga smavagar.

Vet inte hur kommunikationerna i ovrigt fungerar i Sideman sa om jag inte skriver pa nagra dagar ar det darfor.

"Inhale, exhale.."