Idag har varit en av de mest harliga dagarna hittills! Tog en liten bat till on Nusa Lembongan, en pytteo pa ostra kusten av Bali, tidigt imorse fran samhallet Sanur. Tva timmars resa senare klev jag i land och en helt fantastisk natur motte mig med klarblatt vatten och en massa djungelliknande trad all over. Hitta en liten strand dar jag fann tva Nya Zeelandare som tipsade mig lite om snorkling. Hyrde egna simglasogon och simfotter och utforskade havets varld - och jag alskade det! Vilken sjukt vacker varld som finns rakt under det dar lojligt bla vattnet. Fick sallskap av ett mycket trevligt australiensiskt par och akte med en liten balinesisk man och hans bat ut till ett stort korallrev dar allt bara var aterigen lojligt vackert och fascinerande. Tog en lunch pa en restaurang vid strandkanten och var tvungen att sticka tillbaka till Bali redan kl 15 pga daliga forbindelser med fastlandet. Dar och da kandes allt sa sjukt perfekt och det ar nog stampeln for dagen ocksa - simply perfect!
Darefter kollade jag in en orkidetradgard som ocksa var mycket vacker, som den blomsterflicka jag ju ar. Aterigen fick jag ljuga ihop en historia om mitt liv om att jag ar gifta for en balinesisk man, som bara ar en i raden som nastintill satt sig pa kna och friat till mig. Det ar ganska spannande att dra lite vita logner om sitt liv, i all valmening. Borjar liksom fundera over hur livet hade sett ut om man faktiskt hade varit gift, haft barn osv. Haha. Mycket mycket marklig tanke.
Att saga att man jobbar som larare inger daremot respekt har pa Bali - a good work, yes! Sa jag sager att jag ar gift och jobbar som larare sa blir jag pa nagot vis foremal for respektfull beundran istallet for en potentiell Balihustru. Aven det en mycket mycket marklig tanke.
Avslutade min fina dag med att insupa solnedgangen vid Jimbaran. Man. Vilken nedgang sedan. Vackraste pa lange.
Imorgon blir det spabesok med min norska van.
What can I say - mer an att jag ar oerhort lycklig just nu!
"Oh, such a perfect day. You just keep me hanging on.."
Keep on shining!
tisdag, september 28, 2010
måndag, september 27, 2010
Even the stars will fade
Efter drygt en veckas resande borjar det nastan kannas som hemma har pa Bali. Jag har bestamt mig for att bo kvar i det lilla guest houset i Jimbaran och ha det som utgangspunkt. Imorgon hyr jag en vespa for att kunna ta mig till de vastra och ostra delarna av on. Minion Nusa Lembongan ar destinationen for morgondagen dar jag hoppas pa lite snorkling och/eller dykning. Ikvall har jag varit pa yoga i Seminyak, en bra klass pa en lyxigt spa. Igar var jag och mig fina guest house granne Sol Elise pa BikramYoga utanfor Kuta - visste inte att de hade en studio har och blev mycket positivt oversskad av bade stallet i sig och av min egen prestation.
En skon kansla har infunnit sig. En kansla av att pa riktigt kunna njuta av att vara ledig, av att kunna gora vad jag vill, nar jag vill. Jag alskar att vara har och min kropp tackar mig varje dag for att jag underhaller den, solar mattligt och ater god mat.
Kvinnan som har guest houset ar en liten angel i sig sjalv, sa otroligt generos i hela sin person och med hela sitt vasen! Det kanns sorgligt redan nu att behova lamna dem.
Nar jag lag pa stranden idag pa formiddagen, efter att ha vaknat i ottan och gatt till marknaden och kopt en massa frukter och gronsaker, slog det mig hur oandligt vackert havet ar. Vart jag ar befinner mig i varlden finner jag mig alltid hanford och lockad av det. Att se hur vagorna dundrar in over den vita strandkanten, att se det skumma och fara och yra om det nar det beger sig tillbaka ut mot horistonen. Det foranderliga havet som samtidigt kanns sa stabilt, som en trygg punkt att rikta sig mot.
Och nar jag akte pa Kamijos vespa hem fran Seminyak ikvall kunde jag inte lata bli att bli hanford over stjarnorna, over deras satt att frammana perspektiv pa livet. Sa ynkligt sma vi ar har pa jorden, sa futtigt minimala i all universums helhet.
Stjarnorna och havet ler mot mig och mitt hjarta ar stilla, varmt, lugnt.
Namaste
En skon kansla har infunnit sig. En kansla av att pa riktigt kunna njuta av att vara ledig, av att kunna gora vad jag vill, nar jag vill. Jag alskar att vara har och min kropp tackar mig varje dag for att jag underhaller den, solar mattligt och ater god mat.
Kvinnan som har guest houset ar en liten angel i sig sjalv, sa otroligt generos i hela sin person och med hela sitt vasen! Det kanns sorgligt redan nu att behova lamna dem.
Nar jag lag pa stranden idag pa formiddagen, efter att ha vaknat i ottan och gatt till marknaden och kopt en massa frukter och gronsaker, slog det mig hur oandligt vackert havet ar. Vart jag ar befinner mig i varlden finner jag mig alltid hanford och lockad av det. Att se hur vagorna dundrar in over den vita strandkanten, att se det skumma och fara och yra om det nar det beger sig tillbaka ut mot horistonen. Det foranderliga havet som samtidigt kanns sa stabilt, som en trygg punkt att rikta sig mot.
Och nar jag akte pa Kamijos vespa hem fran Seminyak ikvall kunde jag inte lata bli att bli hanford over stjarnorna, over deras satt att frammana perspektiv pa livet. Sa ynkligt sma vi ar har pa jorden, sa futtigt minimala i all universums helhet.
Stjarnorna och havet ler mot mig och mitt hjarta ar stilla, varmt, lugnt.
Namaste
onsdag, september 22, 2010
Tuppar och fiskar
Real Bali ville jag se, och real Bali fick jag! Befinner mig i fiskebyn Jimbaran, nagra kilometer soder om Kuta-elandet. Blev tipsad om ett guesthouse som det tog mig och taxichaufforen drygt 2 timmar att hitta (i en bil utan AC och balte), men till slut med lite vagledning fann vi det. Det ar en familj som driver det, och har ar ca 15 rum som ar valdigt spartanskt inredda. Badrummet har endast kallvatten och duschen ar en kran ratt upp pa vaggen. Har ar mycket stillsamt och fridfullt i jamforelse med Kuta. Jag har en egen liten terass med en liten bambufatolj och over sangen finns givetvis ett insektsnat for att skydda fran diverse smakryp. Kvinnan som ager stallet ar en mycket vacker, timid och hjalpsam manniska. Jag gick till stranden igareftermiddag for att spana in fiskelivet - har ar surfbradornba utbytta mot fiskebatar i hundratal och hundratals man var i full fart med att hamta in fangsterna. Fisknaten lag som tjocka spindelnat vid strandkanten och det kravdes ca 15 man for att rulla upp batarna fran vattnet. Ett arbete som alltsa goras varje dag i denna hetta! Otroligt.
Bredvid guesthouset foder en lantbrukar upp tuppar for tuppfaktning. Har forvarar tupparna i burar och det ar minst sagt ett jakla kacklande. Imorse blev jag vackt forst kl 0500 av en av dem. Det var helt ok. Helt i sin ordning. Helt perfekt.
Nyss har jag varit pa fisk- och fruktmarknaden i byn och handlat en massa lojligt billiga frukter och gronsaker. Har ar mycket fa turister, iallafall fran vastvarlden sa jag ar verkligen i minoritet. Ett norskt college ligger dock invid mitt guesthouse sa lite "igenkanning" finns har. Annara ar alt mycket olikt allt dar hemma och det ar jag tacksam for. Ikvall ska jag ata middag med en fransman jag motte pa hostellet i Kuta. Middagen igar pa en av restaurangerna vid havet var verkligen quite something - maten har ar i stort valdigt valdigt bra.
Trevligt att se att jag har fatt lite kommentarer har ocksa!
Nu lunch med salladen jag kopt pa marknaden, pa min lilla terass. Med en bok som sallskap. Och fagelkvitter och tuppar som gal och ljudet av vagorna som dundrar in over Jimbaran beach. Life is just a fun ride!
Bredvid guesthouset foder en lantbrukar upp tuppar for tuppfaktning. Har forvarar tupparna i burar och det ar minst sagt ett jakla kacklande. Imorse blev jag vackt forst kl 0500 av en av dem. Det var helt ok. Helt i sin ordning. Helt perfekt.
Nyss har jag varit pa fisk- och fruktmarknaden i byn och handlat en massa lojligt billiga frukter och gronsaker. Har ar mycket fa turister, iallafall fran vastvarlden sa jag ar verkligen i minoritet. Ett norskt college ligger dock invid mitt guesthouse sa lite "igenkanning" finns har. Annara ar alt mycket olikt allt dar hemma och det ar jag tacksam for. Ikvall ska jag ata middag med en fransman jag motte pa hostellet i Kuta. Middagen igar pa en av restaurangerna vid havet var verkligen quite something - maten har ar i stort valdigt valdigt bra.
Trevligt att se att jag har fatt lite kommentarer har ocksa!
Nu lunch med salladen jag kopt pa marknaden, pa min lilla terass. Med en bok som sallskap. Och fagelkvitter och tuppar som gal och ljudet av vagorna som dundrar in over Jimbaran beach. Life is just a fun ride!
tisdag, september 21, 2010
I vantan pa flodet
Sadarja, 35 grader och stralande solsken over Bali idag! Underbart. Varmt, solen tar direkt pa en blek nordbos hud och det kanns fantastiskt skont att fa kanna den kanslan. Vattnet i havet ar lika salt som en McD-pommes och vagorna rullar standigt in over Kuta beach. Imorgon lamnar jag Kuta - 2 dygn har rackt for att jag ska kanna att this is not my kind of place. Min spirit sager mig att Bali kan battre an sahar. Ikvall spenderar jag tiden pa stranden med en bok - mina manga moten hittills med olika manniskor har en bra inverkan pa mig. Men ibland ar det bara so oandligt skont att vara sjalv. Sjalv - men aldrig ensam.
"Summer in inside my veins..."
"Summer in inside my veins..."
söndag, september 19, 2010
Regn over Bali
Maste tillagga att maten har, an sa lange, ar till stor belatenhet! At en Nasi Goreng igarkvall pa hotellets restaurang for 20 000 IDR, vilket motsvarar ungefar 17 SEK, som var mycket god. Till det en Bintang, saklart. Frukosten inget att hurra for rent smakmassigt med farsk frukt ar ju alltid en hojdare!
Idag ar det molnigt over Bali och det regnar med jamna mellanrum. Ovanligt mycket regn har kommt i september enligt taxichaufforen som korde mig till hotellet. Far se det ljusa med det i att fa tid till lite strosande i Kuta.
Jag vet inte hur manga ganger jag blivit fragad av balineser att kopa massage, prylar etc. Jag forsoker vara trevlig tillbaka och saga nej tack. Manga ar fattiga har och sorgen lyser lang vag i vissas ogon. Man kan hora sogen mellan raderna och mellan deras skratt. De ar trevliga och rara men hade formodligen helst av allt velat vara nagon helt annanstans an just har pa Bali, arbetandes med turistnaringen.
Men, sa ar varlden just nu och det ar nog bara att forsoka acceptera. Det kunde varit sa mycket annorlunda, dock.
Regnhalsningar fran en annu jetlaggad Jenny
Idag ar det molnigt over Bali och det regnar med jamna mellanrum. Ovanligt mycket regn har kommt i september enligt taxichaufforen som korde mig till hotellet. Far se det ljusa med det i att fa tid till lite strosande i Kuta.
Jag vet inte hur manga ganger jag blivit fragad av balineser att kopa massage, prylar etc. Jag forsoker vara trevlig tillbaka och saga nej tack. Manga ar fattiga har och sorgen lyser lang vag i vissas ogon. Man kan hora sogen mellan raderna och mellan deras skratt. De ar trevliga och rara men hade formodligen helst av allt velat vara nagon helt annanstans an just har pa Bali, arbetandes med turistnaringen.
Men, sa ar varlden just nu och det ar nog bara att forsoka acceptera. Det kunde varit sa mycket annorlunda, dock.
Regnhalsningar fran en annu jetlaggad Jenny
Welcome to Bali
Ja. Da var jag har. Innerligt trott efter tva dygns resande, men mycket glad over att vara har saklart. Resan gick bra, Hong Kongs flygplats var inte alls lika rorig som jag trott. Heathrow daremot kan fa vem som helst att fa ett stressbreakout.
Nar borjar egentligen en resa? Ar det nar man bokat biljetten? Bestamt sig for att resa? For mig borjade denna resan langt innan jag akte, men da jag satte mig pa taget i fredags och det sakta och forsenat rullade ivag fran Malmo C borjade den pa riktigt. Med sedvanliga sma lyckotarar som fick rulla ner lie stillsamt bakom solglasogonen. Jag kom fram till den ganska slitna hotelle vid fyra tiden pa eftermiddagen lokal tid. Tog en snabb, efterlangtad dusch och traskade ner till stranden, en tiominuters promenad med mycket trafik omkring och oerhort slitna sma arrarer med diverse krimskrams. Val nere vid havet satte jag mig ner efer ett dopp och andades in saltdoften. Har har varit lite molnigt idag men solen va envis och visade sig duktigt. Hundratals sufrare framfor mig som vantade pa fina vagor, barn som lekte vid strandkanten, manniskor som tog en eftermiddagsjogg. Och aven har bryter mitt lilla sinne ihop over lattnaden av at vara pa plats. Over hur vackert havet ar och hur befriande det kan vara att bara vara nara havet.
Men Kuta/Legianomradet ar inget for mig under en langre tid. Kande direkt att har ar for mycket exploaterad turistmark och allt for fattigt pa riktig natur. Jag blir nog har nagra dagar och forflyttar mig sedan till andra, mindre hetsiga stallen.
Nojd/trotta halsningar
Nar borjar egentligen en resa? Ar det nar man bokat biljetten? Bestamt sig for att resa? For mig borjade denna resan langt innan jag akte, men da jag satte mig pa taget i fredags och det sakta och forsenat rullade ivag fran Malmo C borjade den pa riktigt. Med sedvanliga sma lyckotarar som fick rulla ner lie stillsamt bakom solglasogonen. Jag kom fram till den ganska slitna hotelle vid fyra tiden pa eftermiddagen lokal tid. Tog en snabb, efterlangtad dusch och traskade ner till stranden, en tiominuters promenad med mycket trafik omkring och oerhort slitna sma arrarer med diverse krimskrams. Val nere vid havet satte jag mig ner efer ett dopp och andades in saltdoften. Har har varit lite molnigt idag men solen va envis och visade sig duktigt. Hundratals sufrare framfor mig som vantade pa fina vagor, barn som lekte vid strandkanten, manniskor som tog en eftermiddagsjogg. Och aven har bryter mitt lilla sinne ihop over lattnaden av at vara pa plats. Over hur vackert havet ar och hur befriande det kan vara att bara vara nara havet.
Men Kuta/Legianomradet ar inget for mig under en langre tid. Kande direkt att har ar for mycket exploaterad turistmark och allt for fattigt pa riktig natur. Jag blir nog har nagra dagar och forflyttar mig sedan till andra, mindre hetsiga stallen.
Nojd/trotta halsningar
fredag, september 17, 2010
Bara det. Och det. Fast. Ja. Nej. Definitivt.
Ja, vad mycket fixande man kan få till ändå. Hon/han/den/det kallas kontrollfreak.
Sista hit, sista dit. Bara det. Och det.
Tvätten går på sista snurren. Ipoden är laddad till max. Väskan halvfull.
Val på söndag - kommer inte kunna följa det men definitivt följa upp resultatet så fort jag kan. Tror att alliansen tyvärr kommer att få majoritet även detta val. Mona är svag, Lars likaså. Miljöpartiet kändes som det enda rätta vid detta val. Hoppas alla bra rödgröna människor går och röstar på söndag så att SD och KD inte når upp till 4%.
Snart har jag fem valutor i min plånbok - känns lagom globetrotterigt.
Fredag och helg för alla arbetande människor. Hoppas höstsolen skiner på er under ledigheten!
Sista hit, sista dit. Bara det. Och det.
Tvätten går på sista snurren. Ipoden är laddad till max. Väskan halvfull.
Val på söndag - kommer inte kunna följa det men definitivt följa upp resultatet så fort jag kan. Tror att alliansen tyvärr kommer att få majoritet även detta val. Mona är svag, Lars likaså. Miljöpartiet kändes som det enda rätta vid detta val. Hoppas alla bra rödgröna människor går och röstar på söndag så att SD och KD inte når upp till 4%.
Snart har jag fem valutor i min plånbok - känns lagom globetrotterigt.
Fredag och helg för alla arbetande människor. Hoppas höstsolen skiner på er under ledigheten!
torsdag, september 16, 2010
Röst
I surrender.
Jag ger mig. Totalt.
Hän.
Ger mig hän.
Åt euforin.
Stanna i mina ådror och lämna mig aldrig!
Ge mig svett och tårar och skratt och värme.
Jag ger hela mig.
Åt fantasin.
Sjung med mig och sluta aldrig le!
Finns här. Nu. Med mig. I mitt blodomlopp. Och jag vet att du tänker.
Hela mig!
Jag är sången.
Jag ger mig. Totalt.
Hän.
Ger mig hän.
Åt euforin.
Stanna i mina ådror och lämna mig aldrig!
Ge mig svett och tårar och skratt och värme.
Jag ger hela mig.
Åt fantasin.
Sjung med mig och sluta aldrig le!
Finns här. Nu. Med mig. I mitt blodomlopp. Och jag vet att du tänker.
Hela mig!
Jag är sången.
onsdag, september 15, 2010
Dagen före
God morgon Malmö!
Här är dagen snart nio timmar gammal och kaffet smakade lika bra idag som alltid efter en god natts sömn.
Imorgon bär det av! Man. Det känns så overkligt. Tog sista vaccindosen igår, har lite att fixa med idag men annars är allt färdigstyrt. Ett besök på Kallis idag blir en perfekt avrundning. Fina, fina Kallis! Hösten är så fin här, i skogen i Småland förför hösten mig med sina vackra färger och klara luft och i staden förför den mig med fina höstkläder och andra vanor. En nypa av den nya luften når mig. Påminner mig om årstidernas ibland snabba ekorrhjul som fungerar som en inre kalender. Dags att börja om, starta nytt, nu jävlar.
Jag har lite ont om bra ord idag. Jag nöjer mig med att konstatera att jag inte är nervös, utan bara förväntansfull och redo att hoppa på 747:an och lyfta. IIIIIIIIH!
"So come out of your cave walking on your hands
And see the world hanging upside down
You can understand dependence
When you know the maker's hand"
The Cave - Mumford and Sons
Här är dagen snart nio timmar gammal och kaffet smakade lika bra idag som alltid efter en god natts sömn.
Imorgon bär det av! Man. Det känns så overkligt. Tog sista vaccindosen igår, har lite att fixa med idag men annars är allt färdigstyrt. Ett besök på Kallis idag blir en perfekt avrundning. Fina, fina Kallis! Hösten är så fin här, i skogen i Småland förför hösten mig med sina vackra färger och klara luft och i staden förför den mig med fina höstkläder och andra vanor. En nypa av den nya luften når mig. Påminner mig om årstidernas ibland snabba ekorrhjul som fungerar som en inre kalender. Dags att börja om, starta nytt, nu jävlar.
Jag har lite ont om bra ord idag. Jag nöjer mig med att konstatera att jag inte är nervös, utan bara förväntansfull och redo att hoppa på 747:an och lyfta. IIIIIIIIH!
"So come out of your cave walking on your hands
And see the world hanging upside down
You can understand dependence
When you know the maker's hand"
The Cave - Mumford and Sons
måndag, september 13, 2010
Kossor på rymmen
Från stadens stress till landets lugn.
Från att jaga kalender, tid, närvaro till att jaga kossor som rymt. Smita genom taggtråd och känna sig som en Lara Croft genom laser. Springa med moderiktiga stövlar och militärgrön jacka med ett skratt som känns i hela kroppen. Springa efter kor som rusar, frustar. Som den märkliga sluss jag längtat efter. Och så dessa sensommarkvällar som förför mig, med sina fuktiga höga luftstråk av dimmor och varma ljus som sakta sänker sig över grantopparna.
Förberedelser inför en längre resa kan nog göras in i oändliget. Jag är klar nu. Mentalt, praktiskt. Jag vill andas Bali, känna Bali, leva Bali.
Och jag vill bort från min inrutade värld, in i något ovisst. För att livet är precis så stort som vi själva väljer att göra det. En måndag i en småländsk by, eller en lördag i en storstads brus. Jag hittar ledtrådar som pockar på min uppmärksamhet. Hittar dem, betraktar dem, kommer ihåg dem. Där är ni. Jag vet att ni finns där.
Från ett stillsamt, varmt hjärta i de djupaste skogarna!
Från att jaga kalender, tid, närvaro till att jaga kossor som rymt. Smita genom taggtråd och känna sig som en Lara Croft genom laser. Springa med moderiktiga stövlar och militärgrön jacka med ett skratt som känns i hela kroppen. Springa efter kor som rusar, frustar. Som den märkliga sluss jag längtat efter. Och så dessa sensommarkvällar som förför mig, med sina fuktiga höga luftstråk av dimmor och varma ljus som sakta sänker sig över grantopparna.
Förberedelser inför en längre resa kan nog göras in i oändliget. Jag är klar nu. Mentalt, praktiskt. Jag vill andas Bali, känna Bali, leva Bali.
Och jag vill bort från min inrutade värld, in i något ovisst. För att livet är precis så stort som vi själva väljer att göra det. En måndag i en småländsk by, eller en lördag i en storstads brus. Jag hittar ledtrådar som pockar på min uppmärksamhet. Hittar dem, betraktar dem, kommer ihåg dem. Där är ni. Jag vet att ni finns där.
Från ett stillsamt, varmt hjärta i de djupaste skogarna!
Spektakel
Måndagmorgon.
I eftermiddag bär det av till mitt kära Bossmåla. Min sluss mot ett annat sinnestillstånd. Som jag behöver vila i innan flyget går. Så mycket blir så annorlunda där. Perspektiven blir synliga, omtanken mer påtaglig än annars och så naturen. Den levande, den spirande. Jag omsluts av den och jag känner den andas. Ren, klar, pulserande. Det knakar i träden och gruset låter välbekant under skon. Och en knarrande dörr öppnas och en liten hund hälsar en välkommen.
Loppisen igår gick strålande! Diverse praktiska ting som vid en anblick såg omöjliga ut att lösa, löstes med hjälp av bror och med ett skratt. Vad kan man annat göra än att skratta åt sådana spektakel som ibland inträffar? Och som av en ren tillfällighet susar två vänner förbi i bilen mitt i allt kånkande. En hjälpande hand av en vän. Som ser. Hör. Lyssnar. Förstår. Är. Hon är en ovanlig figur och har en otrolig utstrålning. Tack för hjälpen!
Såg igår en film med bror - "I love you man". Den var kul, snabba skämt och mycket igenkänning. "Man tänker sitt", den svenska "emo"-filmen var av ett annat kaliber. Vi såg stundtals filmen med en spänd närvaro, i oviss väntan på vad som skulle hända härnäst. Vad människorna skulle göra, säga. Det var inte alltid solklart. Och det är så befriande när regissörer, skådespelade lyckas skaka om en lite. Får en att lyssna nyfiket. Titta noggrant. Bli lite obekväm rentav. För att relatera denna befriande känsla till något, kom jag att tänka på yogaklassen som igår avslutades med några ord som är så väl värda att injicera i sitt sinne.
"I hope that everything you do liberates you..."
Det hoppas jag också. God förmiddag!
I eftermiddag bär det av till mitt kära Bossmåla. Min sluss mot ett annat sinnestillstånd. Som jag behöver vila i innan flyget går. Så mycket blir så annorlunda där. Perspektiven blir synliga, omtanken mer påtaglig än annars och så naturen. Den levande, den spirande. Jag omsluts av den och jag känner den andas. Ren, klar, pulserande. Det knakar i träden och gruset låter välbekant under skon. Och en knarrande dörr öppnas och en liten hund hälsar en välkommen.
Loppisen igår gick strålande! Diverse praktiska ting som vid en anblick såg omöjliga ut att lösa, löstes med hjälp av bror och med ett skratt. Vad kan man annat göra än att skratta åt sådana spektakel som ibland inträffar? Och som av en ren tillfällighet susar två vänner förbi i bilen mitt i allt kånkande. En hjälpande hand av en vän. Som ser. Hör. Lyssnar. Förstår. Är. Hon är en ovanlig figur och har en otrolig utstrålning. Tack för hjälpen!
Såg igår en film med bror - "I love you man". Den var kul, snabba skämt och mycket igenkänning. "Man tänker sitt", den svenska "emo"-filmen var av ett annat kaliber. Vi såg stundtals filmen med en spänd närvaro, i oviss väntan på vad som skulle hända härnäst. Vad människorna skulle göra, säga. Det var inte alltid solklart. Och det är så befriande när regissörer, skådespelade lyckas skaka om en lite. Får en att lyssna nyfiket. Titta noggrant. Bli lite obekväm rentav. För att relatera denna befriande känsla till något, kom jag att tänka på yogaklassen som igår avslutades med några ord som är så väl värda att injicera i sitt sinne.
"I hope that everything you do liberates you..."
Det hoppas jag också. God förmiddag!
lördag, september 11, 2010
I've been looking for freedom
Då var sista jobbpasset avklarat på butiken. Ikväll blir det kräftskiva och eventuellt utgång med ett annat gäng.
Och det är SEMESTER! I tre långa månader. Så sjukt. Så välförtjänt. Så mycket once in a lifetime?
Nu är det frihet. Fri heter jag. God kväll, vänner, nu kör vi!
It's a wonderful, wonderful life!
Och det är SEMESTER! I tre långa månader. Så sjukt. Så välförtjänt. Så mycket once in a lifetime?
Nu är det frihet. Fri heter jag. God kväll, vänner, nu kör vi!
It's a wonderful, wonderful life!
torsdag, september 09, 2010
Morgonstund
Och ännu en morgon möter mig. Kliver ur sängen, duschar länge, ser till att se välvårdat fräsch ut. Kokar starkt kaffe, äter stor frukost, skickar ett mail till en vän jag aldrig lyckas få tag i per telefon. Grabbar tag i ryggan och beger mig ut i frisk morgonluft. Möts av andra människor på väg till jobb och skola. Efter jobbet blir det en yogaklass och film hemma. En till synes helt vanlig dag, men precis så perfekt vanlig och vardaglig som jag vill ha det nu. Nu, innan stormen. Bring it on!
"4 o’clock in the morning
Shadows dancing upon the wall
I woke up in the middle of a bad dream
I was spending my money on foreign calls
They was laughing, I was mourning
Crawling up the biggest waterfall
I got hit by the bus in the light beam
Bare knuckle, I’m a punching ball
It’s a never ending story
Raised on the river said your baby doll
I’m in it for the pride and glory
The battle is on
You’re hit, you’re gone
Now count to 20 and here we go again.."
"4 o’clock in the morning
Shadows dancing upon the wall
I woke up in the middle of a bad dream
I was spending my money on foreign calls
They was laughing, I was mourning
Crawling up the biggest waterfall
I got hit by the bus in the light beam
Bare knuckle, I’m a punching ball
It’s a never ending story
Raised on the river said your baby doll
I’m in it for the pride and glory
The battle is on
You’re hit, you’re gone
Now count to 20 and here we go again.."
Ofrånkomlig förvandling
Nyss hemkommen efter ännu en minnesvärd kulturupplevelse i Malmö stad. Vid Dockanområdet höll Skånes Dansteater m fl. en föreställning utomhus vid gamla industriområdet. Med Turning Torso som siluett i mörkret, som precis omfamnat staden och utgjorde en stillsam bakgrund, blev hela föreställningen så väldigt tilltalade för öga och fantasi.
Vattnet, som alltid utgör en effektiv scenografisk komponent, var idag något rusigt och vågigt och tillförde liv till dansarnas, simmarnas rörelser. Med gamla industribyggnader skymtandes i vyn blev de vita, röda, glittriga dansarna punkter för ögat att dras till, att vilja komma närmre, vilja känna energin av. Något för långt bort såg vi dansarna utföra diverse kroppsliga övningar, och jag önskade att jag kunde vara nära, känna svetten, se ansiktsuttrycken, musklerna röra sig.
Nu blev hela episoden en helhet av intryck, av ljus och ljud och rörelser i en fascinerande och oväntad komposition. Kören som kom seglande på en båt, och som dök upp på en oväntad balkong, bidrar till den direkthet, den närvaro som triggas igång hos människor vid denna typ av evenemang - ingen vet vad som ska hända och barnet i en, den person som blir stum av förtjusning av sådana ting som en liten flygande, blinkande snöflingerobot i skyn, väcks till liv. Får en att tappa andan lite, att bli nyfiken på vad som ska hända härnäst.
Och det är där allt händer. I ögonblicket när man kommer på sig själv med att stå just stum av förundran i regnet, utomhus i en stad man känner ganska bra vid det här laget, och ändå fortsätter att bli förtjusad, förundrad, tagen av vad som utspelar sig framför ens ögon. Benägenheten att söka sig till de sammanhang där chansen är stor att man blir just förundrad, överraskad, hoppas jag att jag kommer att äga en lång tid framöver. Och att alla andra också vill äga den!
Tack Malmö för ditt underbara kulturbejakande och tack alla vackra dansare som i regn och kyligt vatten utförde en mycket minnesvärd, kroppslig och musikalisk hyllning till livet och till staden!
"Här lever vi. Vi lever här. I vår här..."
Vattnet, som alltid utgör en effektiv scenografisk komponent, var idag något rusigt och vågigt och tillförde liv till dansarnas, simmarnas rörelser. Med gamla industribyggnader skymtandes i vyn blev de vita, röda, glittriga dansarna punkter för ögat att dras till, att vilja komma närmre, vilja känna energin av. Något för långt bort såg vi dansarna utföra diverse kroppsliga övningar, och jag önskade att jag kunde vara nära, känna svetten, se ansiktsuttrycken, musklerna röra sig.
Nu blev hela episoden en helhet av intryck, av ljus och ljud och rörelser i en fascinerande och oväntad komposition. Kören som kom seglande på en båt, och som dök upp på en oväntad balkong, bidrar till den direkthet, den närvaro som triggas igång hos människor vid denna typ av evenemang - ingen vet vad som ska hända och barnet i en, den person som blir stum av förtjusning av sådana ting som en liten flygande, blinkande snöflingerobot i skyn, väcks till liv. Får en att tappa andan lite, att bli nyfiken på vad som ska hända härnäst.
Och det är där allt händer. I ögonblicket när man kommer på sig själv med att stå just stum av förundran i regnet, utomhus i en stad man känner ganska bra vid det här laget, och ändå fortsätter att bli förtjusad, förundrad, tagen av vad som utspelar sig framför ens ögon. Benägenheten att söka sig till de sammanhang där chansen är stor att man blir just förundrad, överraskad, hoppas jag att jag kommer att äga en lång tid framöver. Och att alla andra också vill äga den!
Tack Malmö för ditt underbara kulturbejakande och tack alla vackra dansare som i regn och kyligt vatten utförde en mycket minnesvärd, kroppslig och musikalisk hyllning till livet och till staden!
"Här lever vi. Vi lever här. I vår här..."
måndag, september 06, 2010
Fri heter du
Kära text,
nu är jag här igen. Som man brukar säga; det var ett tag sen. I tanken har jag skrivit hyllmeter av dig. Svart på vitt, befriande och uttömmande på alla sätt. Men tiden har inte funnits i min ägo. Den har runnit mig ur händerna. Jag ska snart ta kommando över den igen. Och över orden.
Praktiska ting äro lösta till det bästa. En flytt till en ny lägenhet. En överlämning av nycklar. En väska att stå på ett välkänt golv. Min bror lagar middag när man minst anar det och är trevlig att ha närmre än förr. Han är rötter och jag är hemlös. Det är en fin kombination.
Dessa praktiska ting som styrts upp är, när de väl befinner sig i dåtid, dock bara små passager i mitt minne. Som händelser som ägt rum men inte har någon större kraft i det stora hela. När det väl kommer till sen kväll och jag lägger mig för att blunda, somna, sova, har den senaste veckan stora, underliga drömmar kommit till mitt medvetande. Drömmar om hur människor försvinner, mördas, hur jag blir jagad och ramlar över stup. Krampar i iskallt vatten och hjärtan som stannar.
Allt. Allt. Allt är en del av processen det innebär att ha en stor resa framför sig. Som inte liknar något som inträffat tidigare i mitt liv. Ibland har jag gråtit lyckotårar. När allt flowar på i en helt vanlig vardag. När jag jobbat mig trött och när jag socialiserat mig in i den sista långa natten. Då blir jag ibland lite sentimental och rörd över livet. Över att det finns sådana fantastiska saker som frihet. Som mod. Som hopp. Som vackra människor. Då lyssnar jag på sånger om sommar, om kärlek, om frihet. Tårar i smyg, tårar oväntat på öppen gata dolda av solglasögon.
En tid fanns det inte något stort kvar i livet. Allt kändes genomskådat och redan gjort och blasé. Då var varje moment under dagen en kamp mot tankemonstren och en kamp för att vinna närvaron tillbaka. För att finna mening och "det stora i det lilla" som bara kändes krystat och som pluspol mot pluspol.
Den närvaro jag talar om har svårt att leva i rutinens och understimulansens skugga. Det finns inget som är så mördande för kreativiteten och glädjen som att trampa på allt för välkända trottoarer allt för länge. Som jag har känt den! Rutinen. Ledan. Understimulansen. Som krampar fast, som ibland gör det svårt att lyfta blicken och se att det finns så mycket mer. När jag stiger ur skuggan finns ingen gräns för vad som är möjligt. Och där skuggan tidigare fanns, finns nu ett sällsamt lugn tillsammans med ett jävlaranamma som jag vet hela tiden funnits där.
Allt jag gjort. Allt jag ska göra. Allt som redan finns här framför mina ögon, i min kropp.
Allt är
fullständigt,
fulländat,
helt, rent, klart.
Någon skulle kanske kalla det perfektion.
Men ge mig min sol och mina vridna klocktimmar så ska jag skriva under på att allt är perfekt.
Jag vill skriva om det jag är med om på andra sidan jorden. Jag kommer att ägna denna sida åt detta. Ett av mina mål med själva resan är att få kreativa impulser att kunna skriva utifrån mina direkta upplevelser. Att använda orden som bara kan formuleras där och då. För det är så texten lever sitt liv. Den kan bara formges vid vissa stunder, med vissa komponenter som stöttar en. Och jag har känt den inspirationen under mina måna löparrundor, under mina yogaklasser och under mina tysta kvällar i ensamhet.
Jag har haft så många fina möten de sista veckorna med människor som jag förundras över. Blir inspirerad av, känner sympati för. Det finns så många livfulla, skrattande, magnifika människor där ute. Jag lever för dessa möten!
Och jag lever för orden. Mina egna och andras. Älskade text, jag är din när som helst.
nu är jag här igen. Som man brukar säga; det var ett tag sen. I tanken har jag skrivit hyllmeter av dig. Svart på vitt, befriande och uttömmande på alla sätt. Men tiden har inte funnits i min ägo. Den har runnit mig ur händerna. Jag ska snart ta kommando över den igen. Och över orden.
Praktiska ting äro lösta till det bästa. En flytt till en ny lägenhet. En överlämning av nycklar. En väska att stå på ett välkänt golv. Min bror lagar middag när man minst anar det och är trevlig att ha närmre än förr. Han är rötter och jag är hemlös. Det är en fin kombination.
Dessa praktiska ting som styrts upp är, när de väl befinner sig i dåtid, dock bara små passager i mitt minne. Som händelser som ägt rum men inte har någon större kraft i det stora hela. När det väl kommer till sen kväll och jag lägger mig för att blunda, somna, sova, har den senaste veckan stora, underliga drömmar kommit till mitt medvetande. Drömmar om hur människor försvinner, mördas, hur jag blir jagad och ramlar över stup. Krampar i iskallt vatten och hjärtan som stannar.
Allt. Allt. Allt är en del av processen det innebär att ha en stor resa framför sig. Som inte liknar något som inträffat tidigare i mitt liv. Ibland har jag gråtit lyckotårar. När allt flowar på i en helt vanlig vardag. När jag jobbat mig trött och när jag socialiserat mig in i den sista långa natten. Då blir jag ibland lite sentimental och rörd över livet. Över att det finns sådana fantastiska saker som frihet. Som mod. Som hopp. Som vackra människor. Då lyssnar jag på sånger om sommar, om kärlek, om frihet. Tårar i smyg, tårar oväntat på öppen gata dolda av solglasögon.
En tid fanns det inte något stort kvar i livet. Allt kändes genomskådat och redan gjort och blasé. Då var varje moment under dagen en kamp mot tankemonstren och en kamp för att vinna närvaron tillbaka. För att finna mening och "det stora i det lilla" som bara kändes krystat och som pluspol mot pluspol.
Den närvaro jag talar om har svårt att leva i rutinens och understimulansens skugga. Det finns inget som är så mördande för kreativiteten och glädjen som att trampa på allt för välkända trottoarer allt för länge. Som jag har känt den! Rutinen. Ledan. Understimulansen. Som krampar fast, som ibland gör det svårt att lyfta blicken och se att det finns så mycket mer. När jag stiger ur skuggan finns ingen gräns för vad som är möjligt. Och där skuggan tidigare fanns, finns nu ett sällsamt lugn tillsammans med ett jävlaranamma som jag vet hela tiden funnits där.
Allt jag gjort. Allt jag ska göra. Allt som redan finns här framför mina ögon, i min kropp.
Allt är
fullständigt,
fulländat,
helt, rent, klart.
Någon skulle kanske kalla det perfektion.
Men ge mig min sol och mina vridna klocktimmar så ska jag skriva under på att allt är perfekt.
Jag vill skriva om det jag är med om på andra sidan jorden. Jag kommer att ägna denna sida åt detta. Ett av mina mål med själva resan är att få kreativa impulser att kunna skriva utifrån mina direkta upplevelser. Att använda orden som bara kan formuleras där och då. För det är så texten lever sitt liv. Den kan bara formges vid vissa stunder, med vissa komponenter som stöttar en. Och jag har känt den inspirationen under mina måna löparrundor, under mina yogaklasser och under mina tysta kvällar i ensamhet.
Jag har haft så många fina möten de sista veckorna med människor som jag förundras över. Blir inspirerad av, känner sympati för. Det finns så många livfulla, skrattande, magnifika människor där ute. Jag lever för dessa möten!
Och jag lever för orden. Mina egna och andras. Älskade text, jag är din när som helst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)