Sen blir man avvand, i de flesta fall", säger Stig Dagerman.
Kanske är det just så människan fungerar. Hon ser världen med öppna och klara ögon som liten, tar in den med alla sina sinnen och uppfylls av dess nyhetsbehag. Som stor blir hon istället en produkt av sin samtid, av sina plikter och rutiner. Som att slussas mellan jobbet och hemmet i en till synes evig ström. Morgondimmorna täcker Österlenfältens harvade åkrar och resan hem är en kamp mot sömnen och eftertanken. Inte konstigt att många förlorar sin inre diktare. Hur göra för att bevara, för att inte bli slav under solens upp- och nergång?
En älskad, musik och skratt.
tisdag, september 20, 2011
lördag, juni 18, 2011
Springer, springer, springer
Tid igen för ännu ett löparlopp. En mil ska avverkas i Malmö stad. Det började precis att regna. Jag vet inte om det är dåligt eller bra. Bra, med tanke på att då blir själva löpningen mer i fokus, man känner på något vis in kroppen mer i regn eftersom man då liksom inte behöver bry sig så mycket om själva omgivningen. Fokus blir på att komma fram, i bra takt, med klipp i steget, och spara på rörelseenergin för att orka ända in i mål. Jag har gjort det här förr och jag vet att jag kan göra det igen. Med hopp om en bra tid - over and out!
söndag, maj 29, 2011
Konturer
Det var en tid, då konturerna i mitt liv endast var suddiga och jag inte såg när glädje mötte glädje eller vind mötte vind. Den tiden var lika konturlös som minnena av den. Dagar flöt ihop med obetändiga tankar som enda röd tråd. Inget verkade bestående, inget verkade verkligt. Det var, för att citera Don Draper, en tid då "jag endast skrapade mitt liv på ytan och aldrig nådde ända in". Som att se på sitt liv uppifrån, men ändå inte veta hur man skulle styra trådarna för att det skulle bli rätt.
När konturerna blir tydligare, blir också alla sinnen skarpare. Det liksom känns att leva. Vinden känns. Blodet känns. Det är ett annat sätt att leva, och det är det enda sättet att leva om man vill ha ett gott liv. Det finns nu inget alternativ.
Idag är molnen tydliga och tjocka och tunga. Fiskmåsarnas siluetter är tryggt projicerade mot skyn. Det finns en stringent tanke som säger att allting blir som det är menat att bli.
När konturerna blir tydligare, blir också alla sinnen skarpare. Det liksom känns att leva. Vinden känns. Blodet känns. Det är ett annat sätt att leva, och det är det enda sättet att leva om man vill ha ett gott liv. Det finns nu inget alternativ.
Idag är molnen tydliga och tjocka och tunga. Fiskmåsarnas siluetter är tryggt projicerade mot skyn. Det finns en stringent tanke som säger att allting blir som det är menat att bli.
lördag, maj 21, 2011
Hav
Idag är en blå himmel förgrund till mina raska steg.
Längtar efter långledighet, när man kan läsa flera timmar i sträck i solen utan att behöva bry sig om något annat, förutom vad man ska äta till kvällsmat. När ens tankar liksom får chans att växa vidare, mot en djupare förståelse av sig själv och sin omvärld. Utan avbrott för tidpassning och jobbirritationer.
Längtar efter att få åka iväg till nya breddgrader och igen känna äventyrsådran pumpa nytt friskt blod.
Längtar, men samtidigt är nu här. Ibland är det svårt att ta in ens omgivning när det bara uppenbaras för en att det är precis detta man drömt om, i en annan tid. Och nu är det här. Mitt framför mina ögon. Jag andas in det. Här är det. Havet.
Längtar efter långledighet, när man kan läsa flera timmar i sträck i solen utan att behöva bry sig om något annat, förutom vad man ska äta till kvällsmat. När ens tankar liksom får chans att växa vidare, mot en djupare förståelse av sig själv och sin omvärld. Utan avbrott för tidpassning och jobbirritationer.
Längtar efter att få åka iväg till nya breddgrader och igen känna äventyrsådran pumpa nytt friskt blod.
Längtar, men samtidigt är nu här. Ibland är det svårt att ta in ens omgivning när det bara uppenbaras för en att det är precis detta man drömt om, i en annan tid. Och nu är det här. Mitt framför mina ögon. Jag andas in det. Här är det. Havet.
fredag, maj 06, 2011
Rosé & vänner
En känslosam vecka.
Fina farmor vilar nu i frid vid farfar. Det kändes värdigt och vackert.
I skolan är det fortsatt kaos blandat med harmoni. Bara att acceptera. Ibland går det bra, ibland dåligt. Överlag är det ett bra arbete att gå till fem dagar i veckan.
Mina up's har i vanlig ordning bestått av att träffa familjen, fina vänner och fina A. Jag har så många fantastiska människor omkring mig. Jag önskar att ni känner min kärlek. Ni är liksom mitt liv, på många sätt. Mina stöttepelare, mina bollplank, mina speglar, mina humoristiska och smarta vänner. Det är lätt att svalla över av tacksamhet när man verkligen, verkligen, tänker efter på vad man har. Det är okej att svalla.
Fina farmor vilar nu i frid vid farfar. Det kändes värdigt och vackert.
I skolan är det fortsatt kaos blandat med harmoni. Bara att acceptera. Ibland går det bra, ibland dåligt. Överlag är det ett bra arbete att gå till fem dagar i veckan.
Mina up's har i vanlig ordning bestått av att träffa familjen, fina vänner och fina A. Jag har så många fantastiska människor omkring mig. Jag önskar att ni känner min kärlek. Ni är liksom mitt liv, på många sätt. Mina stöttepelare, mina bollplank, mina speglar, mina humoristiska och smarta vänner. Det är lätt att svalla över av tacksamhet när man verkligen, verkligen, tänker efter på vad man har. Det är okej att svalla.
söndag, maj 01, 2011
1 maj
Idag är en röd dag. Det är idag socialdemokratins väljare paraderar ut på gator och torg för att proklamera sin politiska tro.
Jag ska vara ärlig och säga att jag vacklar. I min värld finns gemensamma skyldigheter mot vårt samhälle och de människor som delar vårt samhälle. Ett exempel är att jag som individ tar ansvar för att inte smutsa ner gator och torg, att jag betalar mina räkningar och att jag använder min rösträtt. Rättigheterna följer först om man har tagit sig an skyldigheterna.
Individen, människan av blod och kött, har i dess rena tillstånd, all makt att påverka sitt liv. Igen, igen, igen. Det är en ständigt pågående process som avslutas första när vi dör. Därför är individen den som bär ansvaret för sina egna handlingar och sitt eget liv. Ett tryggt land innebär dock gemensamma satsningar på skola, vård, omsorg och det krävs det gemensamma skatter för. Jag tror inte på privata skolor, men däremot verkar den privata sjukvården fungera bra. Kunskap och ekonomiska förutsättningar finns för dessa verksamheter.
Jag tror att individen behöver känna sig motiverad av en högre instans i samhället för att hon ska ta sig an de skyldigheter hon krävs på. Hon vet att hon måste söka jobb och arbeta för att få ihop sin lön, för annars blir konsekvenserna att hon inte får några pengar alls.
Men hon behöver också få känna sitt värde genom sitt arbete och bli avlönad på ett värdigt vis, sett till arbetsinsats. Som det ser ut idag krävs en otrolig inre motivation för att jag som lärare ska göra ett riktigt bra jobb, för min lön än nog den faktor som motiverar mig minst av allt. Alla har inte denna inre motivator och behöver därför motivation utifrån till att anstränga sig.
Jag vacklar och jag vet att det är ett positivt tecken, för det betyder att jag ser på mig själv som förändringsbar och som en tänkande individ.
Jag ska vara ärlig och säga att jag vacklar. I min värld finns gemensamma skyldigheter mot vårt samhälle och de människor som delar vårt samhälle. Ett exempel är att jag som individ tar ansvar för att inte smutsa ner gator och torg, att jag betalar mina räkningar och att jag använder min rösträtt. Rättigheterna följer först om man har tagit sig an skyldigheterna.
Individen, människan av blod och kött, har i dess rena tillstånd, all makt att påverka sitt liv. Igen, igen, igen. Det är en ständigt pågående process som avslutas första när vi dör. Därför är individen den som bär ansvaret för sina egna handlingar och sitt eget liv. Ett tryggt land innebär dock gemensamma satsningar på skola, vård, omsorg och det krävs det gemensamma skatter för. Jag tror inte på privata skolor, men däremot verkar den privata sjukvården fungera bra. Kunskap och ekonomiska förutsättningar finns för dessa verksamheter.
Jag tror att individen behöver känna sig motiverad av en högre instans i samhället för att hon ska ta sig an de skyldigheter hon krävs på. Hon vet att hon måste söka jobb och arbeta för att få ihop sin lön, för annars blir konsekvenserna att hon inte får några pengar alls.
Men hon behöver också få känna sitt värde genom sitt arbete och bli avlönad på ett värdigt vis, sett till arbetsinsats. Som det ser ut idag krävs en otrolig inre motivation för att jag som lärare ska göra ett riktigt bra jobb, för min lön än nog den faktor som motiverar mig minst av allt. Alla har inte denna inre motivator och behöver därför motivation utifrån till att anstränga sig.
Jag vacklar och jag vet att det är ett positivt tecken, för det betyder att jag ser på mig själv som förändringsbar och som en tänkande individ.
torsdag, april 21, 2011
Det lilla landet
Och så är jag här. Igen. Fast annorlunda. Allt för bra för att vara sant. Därför svårt att hänge? Av rädsla för att förlora, att bli besviken. Hellre säkra? Hellre fega? När slutade jag leva i livet och leva i tanken? The rest is still unwritten.
Open up the blank pages before you open up the dirty windows.
Nu. Nu. Nu. Alltid.
Open up the blank pages before you open up the dirty windows.
Nu. Nu. Nu. Alltid.
lördag, mars 19, 2011
Frihet
Vimpeln vajar lekfullt i förgrund till laxrosa moln som stilla seglar mot öst.
Så enkelt och så självklart.
Man blir ödmjuk inför kraften i rörelsen, om man tror på något. Som du gör.
Om jag hade lite kärlek så var den till dig.
Så enkelt och så självklart.
Man blir ödmjuk inför kraften i rörelsen, om man tror på något. Som du gör.
Om jag hade lite kärlek så var den till dig.
tisdag, mars 15, 2011
Svart/vitt
Som en injektion av allt på samma gång rakt in i venernas djupaste tillhåll.
När det var nittiotal och livet lekte, när stunden var det enda givna. Det enda var att just nu få leka med Barbie och ibland låta henne ligga naken i en säng med Ken.
När det var då, fanns inget som slet och drog i en, annat än sömnen vid godnattsagan och solen som brände till i nacken, vid ljusa hårstrån och rosa kragar.
Varför försvann den där stunden? Då allt var värdefullt, just för sakens skull.
Visionernas näste och målens parad. Där är ni. I takt.
När det var nittiotal och livet lekte, när stunden var det enda givna. Det enda var att just nu få leka med Barbie och ibland låta henne ligga naken i en säng med Ken.
När det var då, fanns inget som slet och drog i en, annat än sömnen vid godnattsagan och solen som brände till i nacken, vid ljusa hårstrån och rosa kragar.
Varför försvann den där stunden? Då allt var värdefullt, just för sakens skull.
Visionernas näste och målens parad. Där är ni. I takt.
onsdag, februari 02, 2011
lördag, januari 29, 2011
Amore
En vecka senare och jag fattar ingenting.
Vad som än händer framöver är jag lycklig lycklig lycklig över att ha träffat en så underbar person, som får mig att skratta och känna det som att ingenting är omöjligt.
<3
Vad som än händer framöver är jag lycklig lycklig lycklig över att ha träffat en så underbar person, som får mig att skratta och känna det som att ingenting är omöjligt.
<3
torsdag, januari 20, 2011
söndag, januari 16, 2011
Jag har ingen aning
Jäklars vad svårt det ska vara hela tiden. Att veta vad man vill. Stanna här, eller flytta till Stockholm? Eller någon annanstans? Att tänka att det blir nog bättre, det ordnar sig, ha tålamod, eller att tänka att känns det inte bra så är det inte bra och då gör man något åt det. Livet är för kort för att inte känna glädje över det man gör, där man är.
Ja, jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Stanna eller flytta? Är Malmö färdigt för mig? Dags att söka nya sammanhang, ny miljö? Allt är svar, bara man visste frågan. Ja. Bra så.
Universum har nog en plan. Vet bara inte riktigt hur den ser ut just nu. Får ha ltie lite tålamod och hålla ögon och öron öppna så visar det sig nog.
God natt. Kärlek!
Ja, jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Stanna eller flytta? Är Malmö färdigt för mig? Dags att söka nya sammanhang, ny miljö? Allt är svar, bara man visste frågan. Ja. Bra så.
Universum har nog en plan. Vet bara inte riktigt hur den ser ut just nu. Får ha ltie lite tålamod och hålla ögon och öron öppna så visar det sig nog.
God natt. Kärlek!
fredag, januari 14, 2011
...thats the way to live
Första jobbveckan i Ystad är avklarad. Fredagstrött, oh yes!
Överlag känns det mycket bra. Pendlingen är vad det är - klockan ringer 05.20 varje morgon och tågen är ofta försenade under vintertid. Men klasserna verkar bra och även kollegorna.
En vecka kan kännas som ett helt liv ibland - ungefär som på resan då man såg och hörde så mycket nytt. Så många nya intryck.
Kvällen innefattar en afterwork i goda vänners lag. Vem vet vad som sedan händer?
"Do you hear the voice inside your head?
Whispering to live your dreams instead?"
Överlag känns det mycket bra. Pendlingen är vad det är - klockan ringer 05.20 varje morgon och tågen är ofta försenade under vintertid. Men klasserna verkar bra och även kollegorna.
En vecka kan kännas som ett helt liv ibland - ungefär som på resan då man såg och hörde så mycket nytt. Så många nya intryck.
Kvällen innefattar en afterwork i goda vänners lag. Vem vet vad som sedan händer?
"Do you hear the voice inside your head?
Whispering to live your dreams instead?"
lördag, januari 08, 2011
And I know it well
Härlig fest hos mig igår! En massa folk, en liten yta, mycket värme. Mycket rödvin. Mycket huvudvärk idag. Trots allt värt det. På något vis alltid värt det när man har roligt. Skrattar. Känner att det där sega rinner av en.
Idag måste det planeras minst två veckor framåt. Fyra timmar ahead, som belöning en löprunda och eventuellt socialiserande ikväll.
"But you know that it's good girl
Cause it's running you with red
Then the snow started falling
We were stuck out in your car
You were rubbing both my hands
Chewing on a candy bar
You said ain't this just like present
To be showing up like this"
Idag måste det planeras minst två veckor framåt. Fyra timmar ahead, som belöning en löprunda och eventuellt socialiserande ikväll.
"But you know that it's good girl
Cause it's running you with red
Then the snow started falling
We were stuck out in your car
You were rubbing both my hands
Chewing on a candy bar
You said ain't this just like present
To be showing up like this"
torsdag, januari 06, 2011
Remember spring swaps snow for leaves
Imorgon börjar jag jobba i Ystad. Känns mycket spännande och roligt. Framförallt känns det skönt att veta att vardagen numer kommer att vara utmanande, fartfylld, lite stressig. Positiv stress är ju som bekant ofta en bra motivationsfaktor om man vill få saker gjorda och bli kreativ.
Min Levin-gitarr står här bredvid mig och tittar lite ledset på mig. Med en bruten sträng blir det svårt att skapa musik. Dags att vårda musikörat.
Först; ett pass i spinningsalen.
"The shame that sent me off from the God that I once loved
Was the same that sent me into your arms"
Min Levin-gitarr står här bredvid mig och tittar lite ledset på mig. Med en bruten sträng blir det svårt att skapa musik. Dags att vårda musikörat.
Först; ett pass i spinningsalen.
"The shame that sent me off from the God that I once loved
Was the same that sent me into your arms"
onsdag, januari 05, 2011
Som att cykla i kvicksand
Djävulen vad tungt det var på spinningen ikväll. Straffet för att ha varit borta från träningen allt för länge.
Full fart mot halvmaran i augusti. Och mot mina Tiger-jeans som brukade sitta som gjutet... Inga genvägar, bara ren energi och lackande svett. I'm on!
Full fart mot halvmaran i augusti. Och mot mina Tiger-jeans som brukade sitta som gjutet... Inga genvägar, bara ren energi och lackande svett. I'm on!
tisdag, januari 04, 2011
The shot of life
Jag börjar bli lite rastlös, vill börja jobba och känna mig nyttig. Använda hjärnan. Försöker samla in allt lugn från Småland och tar med mig det tillbaka till staden. Träffade en barndomskompis idag och hennes ettåriga dotter. Fina, härliga vänner.
Lyssnar på musik. Tänker på allt som aldrig blev. På det som försvann. De som försvann, på ett eller annat vis.
Andas ny luft. Fyller lungorna med positiv energi, fyller hjärtat med människor som jag älskar och som älskar mig. Som bryr sig om mig, som visar att de vill ha mig i sina liv.
May all your troubles soon be gone. När ska man lära sig att leva i nuet och sluta oroa sig för framtiden? Svårast av allt, verkar det som.
Och jag tänker på dig, som jag tyckte så mycket om. Som fortfarande irrar runt i mina ådror. Du är en inspiratör. Du ger mig energi, får mig att se alla möjligheter i världen. För dig fanns aldrig några gränser. Aldrig någon tristess. Aldrig några hinder. Du gjorde allt du ville. Du hade alltid något klokt, roligt, insiktsfullt att säga. Du såg en mening i allt som skedde. Du läste, tränade, jobbade, socialiserade, levde, spelade gitarr med hela ditt väsen. Aldrig kändes du frånvarande. Du var där, med mig. Jag tänker på dig, ofta. På din uppenbarelse som fortsätter att förundra mig, som fortsätter att ge mig en tro på något större än livet självt.
Ohm namah shivaya.
Lyssnar på musik. Tänker på allt som aldrig blev. På det som försvann. De som försvann, på ett eller annat vis.
Andas ny luft. Fyller lungorna med positiv energi, fyller hjärtat med människor som jag älskar och som älskar mig. Som bryr sig om mig, som visar att de vill ha mig i sina liv.
May all your troubles soon be gone. När ska man lära sig att leva i nuet och sluta oroa sig för framtiden? Svårast av allt, verkar det som.
Och jag tänker på dig, som jag tyckte så mycket om. Som fortfarande irrar runt i mina ådror. Du är en inspiratör. Du ger mig energi, får mig att se alla möjligheter i världen. För dig fanns aldrig några gränser. Aldrig någon tristess. Aldrig några hinder. Du gjorde allt du ville. Du hade alltid något klokt, roligt, insiktsfullt att säga. Du såg en mening i allt som skedde. Du läste, tränade, jobbade, socialiserade, levde, spelade gitarr med hela ditt väsen. Aldrig kändes du frånvarande. Du var där, med mig. Jag tänker på dig, ofta. På din uppenbarelse som fortsätter att förundra mig, som fortsätter att ge mig en tro på något större än livet självt.
Ohm namah shivaya.
måndag, januari 03, 2011
Those Christmas lights keep shining on
Ja. Nytt år innebär också nya drömmar, nya mål.
Allt händer så snabbt. Det känns som det var igår som jag med lätta steg klev ombord 747:an till Bali, samtidigt som det känns som att jag hunnit leva tre liv sen dess. Jag påminner mig själv hela tiden om den underbara tid jag hade när jag var iväg. Om människorna jag mötte, om platserna jag såg. Om känslan jag hade i magen när jag vandrade längs med Sydneys gator, när jag åt en tvåkilos papaya vid solnedgången i Jimbaran, när jag hoppade ut från flygplanet och föll fritt fritt fritt. Jag tänker att allt det där finns inom mig nu. Att det inte bara är händelser i dåtid, utan händelser som finns plats i mitt hjärta, sin betyder något också nu, idag. Framförallt tänker jag på hur människorna jag mötte finns kvar hos mig, och påverkar mig också här i min vardag.
Jag är i Småland. Här är allt så bra som livet någonsin kan bli. Naturen andas stilla, hunden sover bredvid mig, min lillasyster kommer sova ett par timmar till. Jag ämnar ägna min tid till att planera inför mitt nya jobb, som startar på fredag. Utöver det, kommer jag njuta av att leva. Av att ha en sådan här fin plats att komma till, till värmen och familjen. Det spelar en allt större roll för mig, det i att komma hem hit.
Och jag ser framåt. Samlar energi och kraft och spinner drömmar i mängder här. Jag blir kreativ och lugn här. Jag häver mig upp ur det gamla jaget och finner en mer hoppfull, glad människa. Sådan är jag i mitt innersta, och sådan vill jag alltid vara för andra.
"Up above candles on air flicker
Oh they flicker and they float
But I'm up here holding on
To all those chandeliers of hope
Like some drunken Elvis singing
I go singing out of tune
Saying how I always loved you darling
And I always will"
Coldplay - Christmas lights
Allt händer så snabbt. Det känns som det var igår som jag med lätta steg klev ombord 747:an till Bali, samtidigt som det känns som att jag hunnit leva tre liv sen dess. Jag påminner mig själv hela tiden om den underbara tid jag hade när jag var iväg. Om människorna jag mötte, om platserna jag såg. Om känslan jag hade i magen när jag vandrade längs med Sydneys gator, när jag åt en tvåkilos papaya vid solnedgången i Jimbaran, när jag hoppade ut från flygplanet och föll fritt fritt fritt. Jag tänker att allt det där finns inom mig nu. Att det inte bara är händelser i dåtid, utan händelser som finns plats i mitt hjärta, sin betyder något också nu, idag. Framförallt tänker jag på hur människorna jag mötte finns kvar hos mig, och påverkar mig också här i min vardag.
Jag är i Småland. Här är allt så bra som livet någonsin kan bli. Naturen andas stilla, hunden sover bredvid mig, min lillasyster kommer sova ett par timmar till. Jag ämnar ägna min tid till att planera inför mitt nya jobb, som startar på fredag. Utöver det, kommer jag njuta av att leva. Av att ha en sådan här fin plats att komma till, till värmen och familjen. Det spelar en allt större roll för mig, det i att komma hem hit.
Och jag ser framåt. Samlar energi och kraft och spinner drömmar i mängder här. Jag blir kreativ och lugn här. Jag häver mig upp ur det gamla jaget och finner en mer hoppfull, glad människa. Sådan är jag i mitt innersta, och sådan vill jag alltid vara för andra.
"Up above candles on air flicker
Oh they flicker and they float
But I'm up here holding on
To all those chandeliers of hope
Like some drunken Elvis singing
I go singing out of tune
Saying how I always loved you darling
And I always will"
Coldplay - Christmas lights
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)