Born to run?

Har haft en kickassdag med senapssill, potatis och dillsås som avslutande måltid - midsommaren känns inte helt avlägsen! En midsommar jag faktiskt kommer att vara enledigad dagarna två. Innan midsommarmaten var en springtur i Västra hamnen given denna soliga, underbara dag. En vän till mig, som skulle ha sprungit Lundaloppet för ett par helger sedan, blev lite irriterad över att han fick ställa in loppet pga förkylning - han var ju born to run, damn it! Jag var inte born to run - då hade jag haft 30 cm längre ben, blivit döpt till Usain Bolt och varit född i ett afrikanskt land. Men jag var born to uppskatta varje sekund av löpningens bitterljuva, hatkärlekliga akt. Den som varje gång ger mig adrenalin, svett, ett hårt dunkande hjärta. Och som ibland, vid vissa speciella dagar, också ger mig en natur att njuta av - en utsikt över havet eller en murrig skog att förundras över. Och den närvaron som löpningen ger mig har jag aldrig ångrat när jag väl snörat på mig skorna och begett mig ut i stimmet. Aldrig, aldrig att jag har ångrat en enda träningssession alls. Jag var inte född att springa som en tok hela livet, men jag var definitivt född till att uppleva och använda min kropp, att fascineras av naturen och världen och människorna i den som en maniac gång på gång på gång och aldrig någonsin tröttna. Härnäst: möte med solnedgången.