Ja. Da var jag har. Innerligt trott efter tva dygns resande, men mycket glad over att vara har saklart. Resan gick bra, Hong Kongs flygplats var inte alls lika rorig som jag trott. Heathrow daremot kan fa vem som helst att fa ett stressbreakout.
Nar borjar egentligen en resa? Ar det nar man bokat biljetten? Bestamt sig for att resa? For mig borjade denna resan langt innan jag akte, men da jag satte mig pa taget i fredags och det sakta och forsenat rullade ivag fran Malmo C borjade den pa riktigt. Med sedvanliga sma lyckotarar som fick rulla ner lie stillsamt bakom solglasogonen. Jag kom fram till den ganska slitna hotelle vid fyra tiden pa eftermiddagen lokal tid. Tog en snabb, efterlangtad dusch och traskade ner till stranden, en tiominuters promenad med mycket trafik omkring och oerhort slitna sma arrarer med diverse krimskrams. Val nere vid havet satte jag mig ner efer ett dopp och andades in saltdoften. Har har varit lite molnigt idag men solen va envis och visade sig duktigt. Hundratals sufrare framfor mig som vantade pa fina vagor, barn som lekte vid strandkanten, manniskor som tog en eftermiddagsjogg. Och aven har bryter mitt lilla sinne ihop over lattnaden av at vara pa plats. Over hur vackert havet ar och hur befriande det kan vara att bara vara nara havet.
Men Kuta/Legianomradet ar inget for mig under en langre tid. Kande direkt att har ar for mycket exploaterad turistmark och allt for fattigt pa riktig natur. Jag blir nog har nagra dagar och forflyttar mig sedan till andra, mindre hetsiga stallen.
Nojd/trotta halsningar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar