Måndagmorgon.
I eftermiddag bär det av till mitt kära Bossmåla. Min sluss mot ett annat sinnestillstånd. Som jag behöver vila i innan flyget går. Så mycket blir så annorlunda där. Perspektiven blir synliga, omtanken mer påtaglig än annars och så naturen. Den levande, den spirande. Jag omsluts av den och jag känner den andas. Ren, klar, pulserande. Det knakar i träden och gruset låter välbekant under skon. Och en knarrande dörr öppnas och en liten hund hälsar en välkommen.
Loppisen igår gick strålande! Diverse praktiska ting som vid en anblick såg omöjliga ut att lösa, löstes med hjälp av bror och med ett skratt. Vad kan man annat göra än att skratta åt sådana spektakel som ibland inträffar? Och som av en ren tillfällighet susar två vänner förbi i bilen mitt i allt kånkande. En hjälpande hand av en vän. Som ser. Hör. Lyssnar. Förstår. Är. Hon är en ovanlig figur och har en otrolig utstrålning. Tack för hjälpen!
Såg igår en film med bror - "I love you man". Den var kul, snabba skämt och mycket igenkänning. "Man tänker sitt", den svenska "emo"-filmen var av ett annat kaliber. Vi såg stundtals filmen med en spänd närvaro, i oviss väntan på vad som skulle hända härnäst. Vad människorna skulle göra, säga. Det var inte alltid solklart. Och det är så befriande när regissörer, skådespelade lyckas skaka om en lite. Får en att lyssna nyfiket. Titta noggrant. Bli lite obekväm rentav. För att relatera denna befriande känsla till något, kom jag att tänka på yogaklassen som igår avslutades med några ord som är så väl värda att injicera i sitt sinne.
"I hope that everything you do liberates you..."
Det hoppas jag också. God förmiddag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar