Dagens löprunda är precis avslutad. 40 mm regn väntas under dagen i Skåne och jag kan intyga att vi nog är på god väg att fylla den kvoten. Helgens vackra väder var imorse som bortsköjt av de strida strömmarna av vatten. Som av en nåd fick människorna under sin lediga helg sol, värme, ljus. Jag själv ökade på Apotekets försäljning av aftersunlotion och Kallbadhusets frekvens av nakenhet på en och samam yta. Och idag är det måndag och det regnar. Det finns en djupt liggande existentiell betraktelse i det som bekräftar det som är en av de mest grunläggande villkoren för vår levnad - alltings förgänglighet. Under löprundan imorse fanns klottersanerare och sophämtare som hjälpte till att skölja undan helgens fester och sommaravtryck. Allting förändras. Jag mötte ett fåtal människor vid Västra hamnen. En mamma med klargul regnkappa stod vid trätrallarna med sin dotter i 3-årsåldern och lutade sig över vagnen, över sitt barn som pekade ut mot havet och bron. En annan hjuldriven människa sprang jag förbi vid Kallbadhuset; en 80-årig kvinna som av två män i 35-årsåldern rullades fram i sin rullstol, kanske på väg mot Kallbadhusets café för att ta sig en rykande kopp kaffe och en maffig morotskaka. En tredje människa som bars fram med hjälp av hjul var en 60-årig man som cyklade genom regnet från Kockums fritid i sakta gemak. Ingen stress trots regnets piskande droppar. Och min svett blandades med dropparna från himlen och sköljde undan det sista av helgens baksmälla från festen i lördags, som var perfekt. Människorna i mitt liv är perfekta och jag älskar dem innerligt.
/
Löprundan påminde mig om hur mycket jag saknar hästarna, att ta en uteritt i flera timmar bland stock och sten och äng och skog. Att ständigt ha lite skit under naglarna, att andas in hästdofterna i stallet, att vara en del av hästens kraft. Som jag ska köpa en häst när jag jobbat några år!
/
Igårkväll såg jag säsongens sista Babelavsnitt. Det handlade bl a om löpning och författare - hur många av vår tids mest erkända författare formar många av sina bästa formuleringar just under en löprunda. Torbjörn Flygt, Camilla Läckberg och Joyce Carol Oates var ett par exempel som framhöll löpningens förlösande effekter på skrivandet. Flygt menade att han inte kunde trigga igång skrivandet på något annat sätt än genom en löprunda. Haruki Murakami, som till och med skrivit en bok om just löpning och skrivande, var topnotch-exemplet på att löpning är något mer än bara kroppsaktiviteter via löparskor. Det händer något sanslöst kreativt med tankarna under löpningen, har jag märkt. Om jag stänger av musiken och bara lyssnar till mina egna tankar under milen, tar in omgivningen, känner in min puls, mina muskler som jobbar, så händer det något otroligt stimulerande och befriande med tankarna. Det är en häftig effekt av löpningen. Och det bekräftar bara än en gång för mig vikten av att hålla kvar vid det som jag själv anser är av betydelse och ge mycket lite energi åt det som inte är till för mig i det här livet.
/
Bob Hanssons projekt i att låta svenska folket skicka in kärleksdikter till Babelredaktionen avslutades; dikterna har bedömts av en jury och skulle av Bob himself läsas upp för kronprinsessan och Daniel innan bröllopet. På grund av monarkins hide-and-seek-regler nådde han aldrig ända in i slottet för att läsa upp den vinnande dikten, skrivan av Gösta Friberg. Hansson framhöll diktens essentiella betydelse som på ett ganska konkret vis återigen får oss att inse alltings förgänglighet. Raderna lyder som följer och får avsluta dagens betraktelser, innan jag sticker iväg till Orkanen för avslutningshögtid och Stockholm/Norrköping-resa.
din hand vilar
på min ärm
en beröring
som för ett ögonblick
upphäver
att vi en gång båda
är borta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar