Resten av resan är nu bokad och betald. Point of no return är förvisso redan passerad, men känns än mer solid idag. Den här pausen innan resan får gå sin gilla gång. Dagar kommer och går. Vissa är bra, andra är mindre bra. Så som det är. Så som man måste vänja sig vid att det alltid kommer att vara. Att lära sig att betrakta tankarna som flyter förbi med mindre drama och mer axelryck, mer förgänglighet. För det är så det är.
Examen är tagen, Broloppet sprunget och 25-årsdagen har också den blivit en del av dåtiden. Ett par händelser under en viss tid har rätt att få mer uppmärksamhet, ge starkare avtryck, än andra. Det är därför det där talet om att greppa vissa saker vid fotknölarna och aldrig släppa taget är så extremt vitalt, när vissa saker omkring en känns dimmiga och ovissa. Dessa saker, händelser, personer får sin funktion i att betyda olika saker i olika sammanhang, men jämväl vara viktiga för en i det stora hela.
Att se dagarna som uppradade på en tråd och sedan plocka en efter en tills man närmar sig nästa verkligt stora pärla är ett effektivt sätt att avdramatisera allt som händer till något man ibland kan säga fuck it till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar