Värmen, glädjen som sprider sig, genomtränger allt.
Får obetydliga saker att sprängas och livfulla att blomstra.
Och jag älskar det livet som är i samklang med stunden. När inget skaver, gnetar, stretar. Det blir så oändligt jobbigt då, allting. Som en råtta som aldrig slutar, som en hackspett eller en spik och hammare. Metaforerna är även de oändliga men känslan densamma.
Därför lägger jag mig ikväll med ett leende på läpparna och en njutbar bok med ett vasst språk att hänföras av. Som inspiration till mitt eget skrivande och som en perfekt avslutning på en lyckad dag.
Jag önskar alla människor där ute frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar