Det välsignade regnet kommer äntligen och fuktar mark och människor. Jag satt i soffan med fönstret öppet, lyssnade på regnet, på den dundrande åskknallssymfonin, åt laxmiddag och kände hur min solkyssta hud svedde litegrann. En ingivelse, en plötslig önskan om att känna regnet mot min hud fick mig att gå ut i ösregnet och ta en promenad runt huset. Håret, armarna, benen våta av friskt regn. Så himlen högt och majestätiskt precis över mitt huvud. Blixtrarna lyste upp den mörka himlen, som också blivit utsmyckad med en hel och klar regnbåge då solen lyste några stillsamma strålar. Ställde mig under ett tag och tittade på himlen, på ljusskenen. Mitt bland alla ljud, dofter och den våta marken kände jag mig på en och samma gång lugn och uppfylld av en känsla av kraft. Dundrandena och regnbågen kändes som mjuka, varma krafter som gick in i min kropp, in i mitt sinne. Regnet och blixtrarna må vara hårda och något kalla, men jag önskade när jag stod där att jag befann mig vid havet eller ute på de väldiga åkrarna för att bektrakta detta naturens skådespel i ett mer genuint sammanhang.
Jag älskar naturens krafter och jag kan längta enormt mycket efter att få känna naturen, vara ett med den, beröras av den, beträda den. Jag kan inte älska staden på det sättet som andra gör, för jag är helt enkelt inte född till att bo här, i betongens grå massor. Jag är född att se livfulla växter och djur varje dag, att få skit under naglarna och regn mot min bara hud oftare. Det var en vacker stund där jag stod, och efter en stund gick jag in igen. En blixt sken upp precis innan jag gick in genom dörren, och då jag kom upp i lägenheten tystnade knallarna.
Det handlar om att våga drömma storslagna drömmar och inte bara köra på det som är lagom alltid. För det finns inte plats för lagom längre, det har liksom spelat ut sin roll och jag tänker fortsätta att drömma, visionera, filosofera om vad framtiden kan ha att erbjuda. Det är så kort tid jag har på mig att uppfylla allt jag vill och varje sekund av icke-meningsfulla aktiviteter, eller snarare aktiviteter som inte är i flow med mitt sinne, är en bortkastad sekund.
Hoppas att natten medför ännu mer regn till all mark ute på slätterna, så att havren och veten och träden kan växa och få näring till sig.
Idag är en oslagbar dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar