Och jag vill aldrig sluta förundras över havet. Över himlen. Över solnedgången. Över allt levande omkring mig. Må aldrig mitt hjärta sluta söka, och må aldrig mitt sinne bli så inskränkt att jag inte förmår att se längre än näsan räcker. Må min nyfikenhet förbli likt ett barns genom hela livet, för jag jag sett många stela sinnen födas fram ur en snäv ram, ur ett tunnelseende och jag vill aldrig hamna där.
Miraklet med att finnas i denna värld slår mig ibland. Jag sluter ögonen, insuper varje hörselintryck, varje känsla i kroppen. Oftare och oftare vill jag sluta ögonen när bra saker inträffar. Som för att uppleva allt inom mig själv än mer, göra det jag hör och känner till mitt egna. Mina rikedomar börjar växa sakta men säkert. Och nya tankegångar vinner mark. Och makt. Det är en fin känsla. Att det förändras, det som tidigare kunde kännas omöjligt.
I helgen är jag ledig. Jag ska njuta av varje ledig sekund och av solen och världen och alla människor.
Nu. Nu. Nu, är allt som någonsin räknas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar