Stillheten infinner sig omkring mig. Den verkliga, utan ljud. Bara mina andetag som hörs. Mitt bultande hjärta. Min solvarma hud tackar mig för en lång, härlig dag på stranden. Anstiktet lätt rödtonad och håret en nyans ljusare. Frid att ha en ledig dag i veckan och utnyttja den på ett maximalt vis. Precis så som man vill. Inget annat.
Då när man tillåter allt att komma till en. Inte styr runt, fixar, donar. Skruvar ner tempot och låter allt vara. Andas djupa andetag. Lyssnar på havet. Tittar på himlen. Känner kroppens avslappnade tacksamhet. Och efter det gå på ett spinningpass som kickar igång musklerna, hjärnan. Adrenalinet som strömmar genom kroppen, skjuter en varm, intensiv spänning längs med ryggraden och jag ryser av välbehag, huvudet fylls med energi och kroppen svarar genom en explosiv kraft. Avslappningen efteråt, det verkliga lugnet. Efter många långa jobbdagar med lite att göra, lite utomhusvistelser, lite energi. Fylla på fylla på fylla på hela tiden med rätt saker, rätt människor, rätt sinnesstämning.
Och nu är det mindre än två månader till resan. Jag längtar ihjäl mig! Men måste ta vara på den svenska sommaren så gott det går tills dess. Idag har varit en perfekt sådan sommardag. När jag kan vifta bort orosmolnen och inse hur bra allt är. Vilket fint liv jag har. Och hur tacksam jag är för att jag är frisk, stark och vid liv. Att jag kan använda min kropp på alla möjliga olika sätt och att mitt sinne är nyfiket, öppet, klart.
Lugn. Ro. Nu.
Nu.
Nu.
Allt är bra. Allt är alltid vad det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar