Idag blev vår handledare för examensarbetet arg och lite tjurig för att vi hade missat att ha med en egen utskriven version av vårt examensarbete, fast att vi i princip kan det utantill i huvudet. Hon suckade ljudligt, himlade med ögonen, sköt ut stolen, muttrade "jaha, då får väl jag gå och skriva ut den då" och marscherade iväg, ut ur rummet. Vi kände det som om vi var tio år igen och fått en utskällning av läraren för att Ante-killen bredvid en i klassrummet snackat lite för mycket. Ibland fick man själv, duktiga flickan, tillsägningen istället för Ante, vilket alltid var förknippat med hemska tankar och skam. Darrande på läppen sa man "förlåt" och stirrade intensivt ner i bänklocket, där någon hade klottrat "hora". Handledarens reaktion är en typisk passiv-aggressiv-reaktion skulle nog en annan kursare säga.
Fascineras över vilka låga trösklar vissa människor har, vad de tillåter sig själva att bli upprörda över. En liten värld skapar stora problem ur de små tingen, helt klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar